lyche

(Long time no seen, or written kanske det borde vara. Här är jag igen i alla fall - tillbaka i vardagen - full fart igen!)

(Var ett ganska bra tag sedan jag skrev nu, men vill återigen poängtera att jag aldrig skriver för att skrivas skull. Jag skriver när jag känner att jag vill. När jag har någonting jag vill skriva (av mig) om. Bara så ni vet.)

Har ni någon gång haft en sån där känsla som bara hänger över er? Ni kan inte uttala vad den vill dig, eller vad den egentligen innebär du bara känner dig lite nedstämd och tung på något sätt. Fast du egentligen inte har någon anledning till det. Snarare tvärt om. Allting borde vara leenden, guld och gröna skogar. Och röda tomtar. Men någonstans känns det som om någonting saknas. Du är inte så glad som du "borde" men kan inte sätta fingret på varför. Precis så känner jag just nu. Känner mig oerhört otacksam på något sätt. Allting är bra. Det är verkligen det. Mer än bra på många plan till och med. Men ändå känns det inte så. Inte fullt ut. Känns fult att klaga när jag inte har någon anledning till det. Känns som jag inte får känna så som jag gör då jag inte finner andledningen. 

Kanske är det seperationsångest efter julen. Jag ÄLSKAR julen, verkligen. Längtar alltid mycket till den. Men sen kommer den och försvinner lika fort som den äntligen kom. Blir alltid lite ledsen när någonting jag sett fram emot är över. Likadant med semester, när jag kommer hem blir jag alldeles tom. Hem till vardagen. Problemet är att jag i vanliga fall älskar min vardag också. Så varför känns det inte så bra som det borde?!


Dags att ta sig till jobbet. Trevlig fortsättning!

Melissa Horn igår, hon var helt magisk. Bättre live än på skiva. Gåshud flera gånger. "Hittade", eller fick i alla fall upp ögonen för en låt jag inte tänkt på så mycket innan... Mäktig! Får ni någon gång chansen att höra henne live, gör det! Hon var dessutom väldigt trevlig som person, väldigt jordnära och mysig på något sätt men med glimten i ögat. Hade jag varit kille hade jag nog blivit kär i henne. Hon var väldigt liten, kort och liten. Men ändå med så mycket innehåll, sånt djup. Så mäktig. 
 
"På andra sidan jorden, på andra sidan stan
Finns ingenting att göra, jag har sovit hela dan
För mycket tid att tänka på allt jag ser hos dig
Jag vet att det går över men det är lika svårt för mig

Här finns så mycket vackert som jag inte kan se
Jag drar mig sakta undan och solen följer med
Jag vet vad jag behöver och jag stannar där jag är
Det regnade idag och det finns en mening med det

Har du en famn för mig
Har du en famn för mig
Var du än befinner dig
Har du en famn för mig

Jag tror att jag har valt nått som inte gör dig väl
Och om du inte saknar mig så har du dina skäl
Men älskling flyg till mig jag vill att du ska se
Att det regnade idag och tackar dig för det

Har du en famn för mig
Har du en famn för mig
Var du än befinner dig
Har du en famn för mig

Överallt på jorden finns människor som vet
Att regnet alltid faller i tid och evighet

Var du än befinner dig
Har du en famn för mig
Har du en famn för mig
Har du en famn för mig
Var du än befinner dig
Har du en famn för mig"




Gåshud.

Den 21:e september skrev jag ett inlägg där jag skrev att jag hade beslutat mig för att "...jag skall gå ner till lekplatsen här i Slottskogen och gunga på gungorna. Bara för att det är kul. Så det så. Undrar vad alla barn, och framför allt de vuxna föräldrarna kommer att tänka?" Det tog ett tag (skrev att jag skulle göra det någon gång i den veckan, blev inte riktigt så) men idag har jag gungat! I solen! Kände mig nästan som ett litet barn igen. Sådär busig på något sätt. Jag och barnen i Slottskogen. Gungade inte länge, det behövdes inte. Behövde bara få ut det ur systemet på något sätt.



Jag tror helt klart att bra saker händer när man är glad :) När man mår bra attraherar man andra bra händelser att också inträffa. Just nu mår jag bra och njuter av det. Det är någonting man måste göra. Passa på och njuta av det och inte bara ta det för givet. För det går upp och ner. Ibland mycket ner. Får bara blunda, fortsätta gunga och önska att det håller i sig!

Har varit dålig på att blogga ett bra tag nu. Men har alltid stått för att jag inte skall blogga bara för att. Och så känner jag fortfarande. Bara när det är någonting jag vill säga. Har dock en känsla av att det kommer komma några blogginlägg nu. Så håll koll på bloggen!


Längtar till jul, massor. Later.

Kommer inte blir särskilt långrandig ikväll, behöver faktiskt gå och lägga mig tidigt. Vill egentligen bara passa på att tacka er mina underbara vänner som stöttar mig just nu när det är tufft. Vissa människor vet jag finns där och det värmer otroligt. Gör mig oerhört glad och tacksam. Jag hoppas att ni vet att jag finns här för er också. Glad för alla som visat omtanke de senaste dagarna. Tack! Verkligen.

"There is nothing I can do for someone who rather be good than happy." Citatet kommer faktiskt ifrån ett avsnitt av Desperate Housewives. Jo, tro det eller ej men det finns faktiskt vissa bra saker i det programmet. Finns många bra "ordspråk" eller förut outalade "sanningar" som smygs in i denna annars väldigt patetiska och tankebefriande tv-serie.

Så mycket jag vill göra och så lite tid... ...en omöjlig ekvation? Var på en väldigt inspirerande middag igår där jag pratade med många olika människor. Det hela var i Venture Cups regi på Villa Odinslund, grymt trevligt ställe som jag inte hade någon aning om att de ens existerade. Fick en såndär känsla av att "åh här skulle jag vilja gifta mig" men sen kom jag på mig själv, bet ihop läpparna och insåg att när skall jag göra det? Och med vem? Kanske skall svara på de frågorna först innan jag börjar hitta platsen för middagen?

Jaja, vad som har påverkat mig i stort sätt hela veckan är en väldigt konstig känsla. Till och från mått ganska dåligt faktiskt. Jag vet inte rikigt hur jag skall kunna formulera den så att den ger rättvisa i skrift. Vet inte ens om jag vet exakt vad det är jag känner själv. Men det hela grundar sig nog i någon sorts osäkerhet. Inte det att jag är osäker på det jag gör och vill just nu. Vilket jag i för sig är ibland men vem är inte det? Utan snarare att det finns så många andra saker jag också vill göra just nu eller de kommande åren. Hur skall jag hinna med dem? Och hur skall jag välja? Vilken väg skall mitt liv ta? En av mina största rädslor i livet, förutom att dö ensam och bortglömd bland alla mina katter, så är det att jag skall titta tillbaka på mitt liv och ångra den väg jag valt. Visst inser jag att jag inte kommer vara nöjd med alla min val här i livet. Det är jag redan inte. Jag inser att jag kommer gå vissa omvägar och ibland känna mig helt vilse på vägen till målet.  Men tänk om jag ångrar mitt mål, tänk om jag ångrar att jag ens började gå åt det här hållet?

Känns som jag står vid ett stort vägskäl just nu, och om jag skall vara helt ärlig vet jag inte vilken väg jag skall välja. De båda har för- och nackdelar. De båda känns lockande men samtidigt skrämmande. Jag trodde jag hade valt. Men insåg precis att jag har börjat gå men kan fortfarande gå av stigen och hitta till den andra vägen. Vad skall jag göra? Det är lite så den här känslan har påverkat mig den senaste veckan. Fram och tillbaka. Fram igen. Åt höger. Åt vänster. Slalom sinsemellan. Gränsling? Jag vill bara skrika!




Det finns så mycket jag vill göra. Har en grym idé som bara ligger och puttar på mig inombords. Den vill ut. Men frågan är om den är mogen att komma ut ännu? Är jag mogen för att verkställa den idag? Ut till andras beskådan och yttre påverkan. Måste kanske veta vad jag själv vill först. Höger eller vänster? Tick, tack.. ..tiden går! Så mycket jag vill göra men så lite tid. Sedan påverkar ju ens val inte bara sig själv numera, det gör det kanske aldrig? Men ändå, det man som individ väljer lämnar ett spår och påverkar de runt omkring dig. den väg du tar bilar en stig någon annan kan välja att följa eller hoppa av. Häftigt, ja visst! Men samtidigt så otroligt läskigt...!


En trollslända lever bara en dag, god natt.

Jag har en speciell egenhet. Jag kan få enorma crawings ibland. Och NEJ jag är inte gravid. Det konstiga är inte att få crawings, de får väll de allra flesta  är personer ibland? Det konstiga är vad mina grawings består av. Ibland är de ganska normala, som tex. mörk choklad, kaffe, glass eller center (ja, nu lär ni veta att det är mitt favoritgodis) men ibland (ganska ofta) ter det sig desto konstigare. Som igår t.ex. jag kom hem åt middag och satte mig vid datorn, då kom det. Först smygande endast som en tanke som jag snabbt försökte avfärda, men sedan växte det fram till ett faktum. Jag var bara tvungen att ha nudlar! Sånadär femkronorspaket (ibland har man tur med 3 st. för 10 kr!) som man kokar i tre minuter och sedan i med en kryddpåse! Sådana man åt efter skolan som mellanmål när man gick i mellanstadier, sådana och Gorbys piroger. Hur sjutton kan man få ett sådant sug efter nudlar halv nio på kvällen?! Keso brukar också vara en återkommande crawing, likaså hummus, soltorkade tomater och couscous. Men nu blev jag faktiskt sugen på Gorbys också, haha! När sjutton åt jag det senast?! Måste varit flera år sedan.. Ingen riktigt crawing ännu dock (kan bero på att jag precis i skrivande stund avslutat min lunch), men tro mig det kommer säkert inom kort. När jag minst anar det.


Jaja, back to work. Hoppas ni har en bra sista septemberdag.

Först och främst. Blir ett kort inlägg idag, måste verkligen i säng. Kom hem nu för fem minuter sedan. Visst är det typiskt att när man bara vill komma hem snabbt så missar man alltid bussen precis. Jaja, som sagt, kort.

Jag är snål när det gäller mig själv. Det började när jag skulle spara pengar för att åka till NY och har bara fortsatt. Jag har inga problem med att bjuda folk på saker eller puscha på andra att köpa saker till dem själva. Men när det kommer till mig själv, och saker som är bara till mig så blir jag jättesnål. Inte världens mest smickrande egenskap, jag vet. Men så är det. Jobbar på att "unna" mig själv saker lite då och då och börjar bli lite bättre på det. Liten paus i den övning just nu när jag inte har någon som helst form av inkoms bara, det är så det är när man är entreprenör. Men mer om det i ett senare inlägg.

Jag har dock kommit på en sak, eller ett sätt att se på det hela, som förändrar min snålhet till något possitivt och till och med trendigt. När jag tar med mig matlåda till jobbet, använder tepåsen två gånger, äter upp någongting fast de gick ut igår bara för att inte slänga det, tar med mig en platspåse till mataffären när jag skall handla osv. så är jag egentligen inte snål - jag är miljövänlig. Visst är det bra?! Jag konsumerar för en hållbar utveckling, inte bara en hållbar ekonomi. (Bör dock tilläggas till alla er som känner mig att jag dessvärre egentligen inte är något vidare stort fan av det där med miljö, dessvärre, utan snarare en sådan som inte köper ekologiskt, inte källsorterar mm. förlåt!) Men som sagt, jag är inte snål, jag är miljösnål. Punkt slut.






Kort skulle det vara. Så, god natt.

Okej, jag erkänner. Jag är inte känd för att vara spontan. Jag är och har alltid varit en planerare. Med min kalender och mina färgpennor i högsta högg. Jag erkänner. Så är det. Men dock har jag insett att även en planerare som jag kan vara spontan, bara det att vi vet när vi kan vara det. Typ på en tisdagkväll efter klockan 18 men inte för länge för då kommer jag inte kunna sova tillräckligt för att klara av morgondagen. Kanske inte så jättespontant i vissas ögon och öron. Men ta nu ikväll t.ex. Kände starkt att jag inte ville åka hem efter att ha jobbat vid datorn i 10 timmar och bara sätta mig i lägenheten och fortsätta kvällen vid datorn (och kanske skolböckerna om det hade blivit som planerat) utan slängde iväg ett sms till Joyce vid 16-tiden om att gå en promenad senare. Blev ingen promenad. Blev bjuden på fisksoppa istället. Supermysigt och supergott! Blev ungsgratinerade äpplen efteråt med kanel, kardemumma och kesella, mums! Blev en jättetrevlig och mysig tisdagskväll hemma hos Joyce och hennes Philip. Spontant och oplanderat! Det vill säga att jag kan jag med. Det gäller bara för mig att vara spontant när jag vet att jag kan vara det. När det inte står någonting annat i kalendern. Lite som att man blir effektiv när man har mycket att göra går det att bli spontan när man för det mesta är väldigt planerad. Det är väll egentligen ganska logiskt? Precis som det är skönt att vara ledig och inte göra någonting när det egentligen är någonting man borde eller i alla fall kan göra. Den sysslolösa kan inte njuta av sysslolösheten och den fullkomligt spontanta kanske inte heller kan njuta av de spontana infallen. Inte som jag gjorde idag. Jag njöt. Både av sällskapet och spontaniteten och de oplanderade. Gav mig verkligen jättemycket energi. Tack snälla ni!


Skall försöka komma i säng tidigare igen ikväll. God natt.

Jag är en stark anhängare till positivt tänkande. Inte till överdrift med affiramtioner och grejer. Men tänker man positivt så mår man bättre, och då kan även den tråkigaste uppgiften ändå kännas okej. Oftast i alla fall. Men samtidgt tror jag på att man måste få gräva ner sig och faktiskt må skit ibland också. Dels för att veta hur det känns att må bra, men också för att få ur sig det dåliga. Ibland finns det ett starkt behov att gråta (även om man inte kan sätta fingret på vad det är som är fel egentligen) och då är det okej att gråta. Så fungerar jag och så tycker jag.

Dock hittade jag följande: ”En lycklig man skall alltid frukta, en olycklig man kan alltid hoppas” lyder ett portugisiskt ordspråk som Anders Mathlein använder i sin nya bok Feel bad och må bra – överlevnadshandbok för pessimister, för att belysa påståendet att en pessimist blir glatt överraskad medan en optimist undrar varför det inte blev som man tänkt.

Det är ett sorts uppror emot den slentrianoptimism som förmedlas i många självhjälpsböcker. Men tanken är ändå ganska intressant. Jag håller inte fullt med i den, men den är intressant att tänka i alla fall...


Nu skall jag fixa och ordna lite till såhär ett sista ryck på söndag kväll, sen skall jag försöka lägga mig tidigt. Ny vecka imorgon med full kalender så då krävs det sömn. Jag måste sova mina timmar annars fungerar jag inte som jag vill. Så då är det bara att ha deciplin nog att gå och lägga mig.


God natt.

(Observera att detta blev ett väldigt personligt inlägg.)

Det är bara att konstatera. Vissa människors sällskap får en att må dåligt medan med andra mår man bara bra. Och tyvärr är det ofta så att man konsaterar det först när man varit ifrån varandra en längre tid och sedan träffas igen. Träffade H ikväll. Måste erkänna att jag är väldigt glad över att vi sågs igen. Eller sågs och sågs, vi har setts innan, men inte umgåts. Vi brukade vara så nära varandra. Men så gled vi ifrån varandra, helt ifrån varandra. Många bakomliggande orsaker som orsakde de. Svårt att peka ut en enstaka.  Saknat honom jättemycket men intalat mig själv att det inte var samma person längre. Då kändes saknaden lättare att ta. Men idag insåg jag att det är samma person. Mer eller mindre i alla fall. Och honom har jag saknat. Saknat hur jag mår i hans sällskap. Och så otroligt glad över att ha börjat hitta tillbaka till en av mina närmaste vänner någonsin. Vi har absolut en lång väg att gå om vi skall hitta tillbaka till det vi hade. Men jag är glad att vi har börjat vår resa. Hoppas att han vill resa med mig.

Gick ju sådär med pluggandet igårkväll. Gjorde själva "layouten" på referatet i alla fall. Så typiskt mig när jag inte känner att jag orkar prestera någonting matnyttigt. Då gör jag något onödigt men mindre ansträngande. Då är det nästan så att det känns som jag presterat någonting i alla fall. Måste dock göra ett nytt försök med pluggandet nu, det är ju trots allt på kvällar och helger som jag har tänkt att gå klart skolan. Så såhär efter den första "riktiga" heldagen med Entreprenörsjakten, 10h/dag den här veckan är det planerat, så är det dags att logga in på PingPong (grymt larvigt namn men det är i alla fall vad intranetet för Borås Högskola heter) och kommentera två stycken inlägg ang. sociala medier och marknadsföring. Grymt intressant ämne i och för sig.



Så bäst att ta tag i det innan jag somnar. Tack för idag.

"Det handlar om att våga testa. Vi lever i en värld där det gäller att våga." sa våran gästföreläsare idag. Och visst stämmer det. Det gäller att våga. Men främst gäller det att våga misslyckas och att våga fråga om hjälp. Jag hade inte varit där jag är idag utan att våga fråga om hjälp. Våga be om hjälp ur situationer som jag inte hade klarat av att komma ur på egen hand. Utan att låta för djup är förmågan att be om hjälp någonting av de viktigaste som finns. Det finns ingen stolthet i att klara av allting på egenhand, för det finns det ingen som gör. Ingen jag vet om i alla fall. Självklart skall man våga testa och våga göra på sitt sätt. Men våga fråga. Våga göra fel och våga be om hjälp för att komma på rätt spår igen.

Väljer man fel väg vet man i alla fall vad man inte skall välja nästa gång. Väljer man inte alls vet man inte hur man skall göra nästa gång man hamnar i liknande vägskäl. Jag har valt. Nu återstår det bara att se om jag valt rätt. Om inte annat har jag lärt mig att inte välja den vägen igen och det är en erfarenhet om någon.

Nu måste jag fortsätta skriva mitt referat. Insett att jag skriver som allra bäst sähär efter två glas vin :)


Auf Wiedersehn.

PS. Jag vet att detta är ett "dött inlägg" då jag inte använder några länkar. Återkommer med dem senare ;)