Kika på www.lyche.se istället
Hej!
Insåg att man vid vissa sökningar på mitt namn på google.se hamnar på den här sidan. Detta var början till den sidan som sedan blev
www.lyche.se istället. Så ta en titt där så får du en mer uppdaterad bild utav mig, min verksamhet och min vardag. Är du extra nyfiken kan du även kika på
www.trettiominuter.se för att se mitt föreläsningskoncept.
Rollkonflikter och att våga ifrågasätta
(Long time no seen, or written kanske det borde vara. Här är jag igen i alla fall - tillbaka i vardagen - full fart igen!)
Det är alltid en omställning när man skall ställa om ifrån en fas till en annan. Ifrån ledig till oledig. Ifrån dotter till företagare. I grund och botten är jag alltid samma person, någonting som enligt mig är viktigt för att inte tappa sin äkthet. Men stora förändringar är alltid lite ångestfyllda. Jag har den sista tiden (läs de senaste två veckorna) verkligen ifrågasatt mig själv, den väg jag reser på, ifrågasatt vart jag är på väg, ifrågasatt mitt mål. Det har varit en tuff tid. Både personligen och professionellt. När man inte är riktigt säker på vart man springer springer man lätt fel - kanske till och med vilse? Men att våga ifrågasätta är samtidigt det som gör att vi växer. Att vi vågar se på oss själva och våra handlingar utifrån och ifrån ett annat perspektiv är någonting av det som verkligen särskiljer oss ifrån allt annat levande på jorden. Jag har tidigare varit inne på att vara ung innebär att vi vågar ifrågasätta saker på ett annat sätt. Att våga ifrågasätta någonting även om det alltid varit så. Det är någonting jag vill ha kvar.
Som egenföretagare hamnar man ibland i väldigt svåra rollkonflikter, och valen blir extra svåra när det ställs emellan mig som privatperson och mig som företagare. Vilken roll skall vinna en sådan konflikt? När det kommer till val är det lätt att fasta då det finns en rädsla för att välja fel - men hur kan man någonsin försäkra sig om att man inte väljer fel? Det kan man inte. Så därför är det bara att välja. Och sedan forma resten av pusselbitarna utefter det val du gjort.
Hur som helst, nu kör vi igen. Första pusselbiten är lagd.
Förra veckans inlägg i debatten
(Är i full gång med att skapa en egen webbsida för den här bloggen istället för den här hos blogg.se. Insåg precis att jag glömt att uppdatera den här bloggen på ett tag då jag skrivit i den än så länge opublicerade nya bloggen.)
Förra veckan startade med att GP publicerade min debattartikel "Skola oss till eget ansvar" om FA-skatt och ett samhälle som skolar eleverna till passivitet. Kopierar in artikeln nedan:
"Samhället gör unga passiva. I stället borde vi skolas i att ta eget ansvar. Och få en FA-skattsedel som gör att du kan välja att arbeta som anställd eller att skicka en faktura för ditt nedlagda arbete, skriver egenföretagare Cecilia Lyche.
Ungdomsarbetslösheten är högre än någonsin, i krisens fotspår vågar ingen att anställa, framför allt inte oss unga. Men den höga ungdomsarbetslösheten beror varken på lata eller okunniga ungdomar utan att samhället har präglat dessa individer till att bli passiva. Vi har ett utbildningssystem som från första klass utbildar oss till passivitet. Att sitta och lyssna på en lärare för att sedan någon gång i framtiden bli anställda och lyssna till en chef. Vi skolas till att lägga hela vårt ansvar i händerna på någon annan, i händerna på samhället. I ekonomiskt hårda tider, när detta samhällsansvar brister, vet de unga individerna inte hur de skall ta sitt eget ansvar och skapa sig arbetstillfällen på egen hand. Men skall detta verkligen förbli samhällets ansvar? Borde vi inte i stället skolas till att ta ansvar för oss själva? Att ta steget från en passiv mottagare av möjliga arbetstillfällen till att aktivt skapa dessa själv kräver i dag ett beslut. Ett formulär behöver fyllas i och skickas till Skatteverket. Det är egentligen inte svårt. Men det skrämmer många. Att ta eget ansvar borde inte behöva innebära ett formulär. Att ta eget ansvar borde vara standard. Om du sedan vill lämna över ansvaret till en arbetsgivare bör detta alltid kunna vara ett val, precis som att inte göra det. Alla borde födas med det här valet. Alla borde födas med FA-skattsedel.
Ett slags körkort
Att inneha en FA-skattsedel är inte detsamma som att säga att man aldrig kan tänkta sig att bli anställd. Men det talar om att det finns en möjlighet. Du kan välja att arbeta i formen som anställd men du kan också välja att skicka en faktura för ditt nedlagda eller kommande arbete. Jag vill likna en FA-skattsedel vid ett körkort. Att skaffa sig ett körkort är i dag självklart för många, någonting du skall eller åtminstone bör göra efter att du blivit myndig. Att ha en FA-skattsedel borde vara lika självklart. Du kan själv välja om du vill använda det eller inte. Om du vill åka med som passagerare eller själv sitta bakom ratten. Visst, det krävs en viss grundläggande kunskap för att kunna hantera sin FA-skattsedel, precis som det krävs teoretiska och praktiska kunskaper för ett körkort. Du avlägger ett teoriprov och en uppkörning innan du får köra. Men gör ekonomi till ett ämne i grundskolan, ge ungdomarna den kunskap som krävs för att sluta vara passiva."
Den här veckan började med att jag igår tog examen. Dagen då vi gick från studenter till Event Managers. Projektledare inom upplevelseproduktion. Men det som varit målet så länge känns just nu mest overkligt. Hände det verkligen? Har inte kännt mig som student det senaste året. Haft så mycket annat för mig, fokus har legat på annat håll. Men nu är den ändå här och förbi, examensdagen. Allting (okej, förutom projektdagboken som skall in den 6:e) är inlämnat och godkänt. Men ändå känns det som det inte händer. Inte på riktigt. Kanske skall man inte känna efter så mycket helt enkelt. Utan bara följa med strömmen. En boll mindre att jonglera med.
Hög tid att sova nu. Ny föreläsning för KY-utbildningens studenter på Lindholmen imorgon :)
Måste våga göra skitjobbet!
Min personliga åsikt är att man kan gå igenom hela vår, och de flesta andra
(högskole-)utbildningar, utan att egentligen kunna någonting alls. Jag menar inte att man inte lärt sig någonting under de här två åren, för det har vi absolut. Vad jag menar är att skolan, utbildningssystemet i största allmänhet, lär ut kunskaper. Men det lär egentligen inte ut någon kompetens. Det lär oss inte hur vi skall göra saker, bara hur de bör göras enligt teorin. Skillnaden för den icke insatte kanske ter sig väldigt hårfin. Men det är den inte, det är en enorm skillnad. Det är en sak att veta hur vi skall skapa ett GANNT-schema eller ringa ett säljsamtal, ett helt annat att göra det. Ännu ett helt annat att göra ett i ett skarpt läge där det är på riktigt.
Din invändning till mitt resonemang ovan skulle säkert vara att vi har praktik. För att vara en akademisk utbildning har vi förhållandevis mycket praktik. Vår utbildning skulle anses vara praktiskt orienterad i en jämförelse. Det är bra. Men det räcker inte. Du måste våga göra skitjobbet! Det finns ingen, okej, kanske någon men i så fall väldigt få, som går ut skolan efter en högskoleutbildning och direkt får toppjobbet. Det känns som om många i skolsystemet tror att det är den enda och sanna vägen till chefspositioner, en gedigen utbildning. En akademisk sådan. Och absolut, jag tror att det är en bra utgångspunkt att ha en bra utbildning med sig i ryggsäcken. Men en ryggsäck som inte gör dig till chef. Tänkt själv, skulle du vilja bli ledd av en person som inte har någon annat i bagaget än flera år i skolbänken? Antagligen inte, eller hur?
Praktiska erfarenheter får din kunskap att bli kompetens. Du vet bara inte vad du skall göra utan du har även gjort det och kommer att kunna göra det igen. Vad jag försöker komma fram till är att skolan är en fantastisk grund att bygga vidare på, att bygga vidare på inte bara efter avslutad utbildning utan även under den. Våga jobba vid sidan om dina pågående studier. Och där egentligen utan prestige. Det känns som det ibland för vissa personer är viktigare vad du jobbar med än att du faktiskt jobbar. Skitgörat är minst lika viktigt! Åtminstone lär det och motiverar dig vidare, får dig att inse vad du inte vill göra hela ditt liv. Får dig att sträva framåt!
För oss som studerar till projektledare inom evenemangsbranschen och upplevelseindustrin handlar det om att få så mycket erfarenhet som möjligt. Och då är alla jobb du kan relatera till branschen nyttiga att ha erfarenhet utav i din ryggsäck. Att servera på ett stort event ger dig erfarenheter du kan ta med dig in i din karriär. För även om inte du skall servera på dina framtida evenemang kommer du troligen hamna på uppdrag som innebär att du skall köpa in den tjänsten eller samordna personal på olika håll. Att ta små detaljer av erfarenheter och med hjälp av dem fylla din ryggsäck med praktisk kompetens tror jag att du kan nå hur långt som helst och bli grymt kompetent. Den typen av kompetens och kunskap ger dig trovärdighet och tyngd i ditt framtida ledarskap. Någon du inte kan uppnå genom ett CV fullt med vilka kurser du läst i skolan. Du måste helt enkelt våga göra skitjobben längs vägen, vågar du?
Just nu: Släpper snart mitt stora projekt som skall genomföras under hösten, är ett samarbete med Johannes Hansen, en otroligt inspirerande och kunnig rådgivare inom personlig utveckling och självledarskap. Mer information kommer senare i veckan, så håll utkik. Men kort sagt: ser mycket fram emot höstens arbete!
Nu fortsätter tågresan till Göteborg, tur att det finns datorer och internet. Vi hörs.
Tillägg
Fick en känsla av att jag skrivit om tur innan och efter mycket letande hittade tillslut ett inlägg i min förra blogg. Inlägget är daterat 13 november 2008. Det kommer här:
"Åter igen är det dags att ta med ett utklipp ur en kursbok. Har alltid hävdat, eller kanske snarare skyllt på eller mörkat, att de "framgångar" (finner inget bättre ord för tillfället) jag haft den senare tiden har varit en väldigt massa tur eller flyt. Lotto helt enkelt. Visst vet jag att det gäller att ta vara på turen också. Jag vet att jag varit framåt och på för att nå dit jag kommit idag. Men när jag läste följande utdrag fick jag bara en bra känsla inombords.
"Till sist är det värt att understryka att om inslaget av slump är stort finns en enkel och logisk slutsats att dra. Den handlar om betydelsen av intensitet, dvs. mängd aktiviteter. Den som inte vidtar några aktiviteter, inte utsätter sig för händelser som kan ge viktiga kontakter och affärsmöjligheter har heller ingen chans att få lyckosamma, "slumpmässiga" kontakter. Har man inte köpt en lott i ett lotteri så vinner man aldrig!
Slutsatsen är således att aktivitet, att arbeta hårt med olika marknadsföringsaktiviteter, ofta är lika viktigt som att arbeta på ett genomtänkt sätt. Detta betyder emellertid inte att "tur" är jämt fördelat. Vissa aktörer tycks ha mer "tur" eller "otur" än andra. Frågan är bara om det bara är tur eller otur, eller om det är så att förmågan att skapa och ta vara på till synes slumpmässiga uppdykande möjligheter skiljer sig åt mellan marknadsaktörerna. "
Dags att ta tag i dagens att-göra-lista.
Jag tror inte på tur.
Ordet tur är märkligt. Vissa använder det för att skylla på, andra utnyttjar det. Ordet tur eller tillfälligheter finns för att försöka förklara det som inte kan förklaras på annat sätt. Jag är dock trött på att bli beskylld för att alltid ha tur. Först och främst är det långt ifrån alltid som saker går bra för mig. Precis som för alla andra. Vissa saker blir bra, andra blir mindre bra än man tänkt sig ifrån början. Dock är jag trött på att få höra kommentarer
"klart det skulle hända dig, du har ju alltid sådan tur" eller "
varför har jag aldrig sådan tur?". Men frågan är om det är tur. Eller snarare att jag är tillräcklig öppen för möjligheterna, ser och tar vara på de tillfällena som uppenbarar sig framför mig?
Andra använder ordet tur som en ursäkt för sitt eget agerande, eller snarare inte-agerande. "Nej, men sådär kan jag inte göra, jag har aldrig något flyt" och så vidare. Men är inte detta egentligen en dålig ursäkt? Ett tecken på rädsla? Att inte våga prova. Att inte våga göra. Det har ingenting med tur eller inte ens skicklighet att göra. Våga testa! Om du inte köper en lott kan du absolut inte vinna. Varken om du tror dig ha tur eller inte.
När jag var yngre trodde jag mer på tur och otur, och att man kunde påverka den i en positiv riktning. Hur många av er har t.ex. inte försökt gå på alla V-brunnar (brunnslock) men undvikit A-brunnarna? Plockat upp en nyckelpiga och fått den att flyg iväg ifrån ditt finger? Eller satt upp en hästsko på väggen? Eller letat efter fyrklöver?
Visst kan även jag hålla med om att det ibland dyker upp tillfälligheter, vissa kanske möter dem något oftare än andra. Men kanske möter dessa personer dessa tillfälligheter oftare än andra på grund av deras agerande och inställning. Sedan har de "egenskapen" eller "färdigheten" att ta vara på tillfälligheten och se möjligheten i den. Inte vara rädd utan att faktiskt ta för sig. För det är först när man tar till sig tillfälligheten som det blir en möjlighet, eller som andra skulle kalla det tur. Tur är helt enkelt, för att citera en föreläsare jag fick äran att lyssna på för ett tag sedan, när tillfället möter förberedelsen. Eller är det kanske snarare som Stenmark en gång uttryckte det: "Det är så konstigt, för desto mer jag övar, desto mer tur får jag".
Solen skiner. Visst blir man glad?
27 saker att göra!
Sådär ja, ÄNTLIGEN kom min nya dator med budet. Min PC gav i förraförra veckan upp, ville inte vara med och
leka längre. Och idag, efter drygt 1,5 veckas datorlöshet så kom äntligen min efterlängtade MacBook (älskar den redan)! Kan dock inte låta bli att tycka att det nästan är lite skrämmande vad handikappad man blir utan dator. Har som tur är haft min mobil där jag har tillgång till internet och kan kolla min mail och liknande. Men ändå, min att-göra-när-jag-får-tillgång-till-dator-och-internet-på-riktigt-lista adderade upp till 27 saker. 27!
En av dem är deklarera. Det är en svårighet i sig. Ett hinder som många drar ut på till sista dagen. Jag brukar inte vara sådan. Men nu är jag rädd för att det blir så. Det finns ett stort problem nämligen. Då jag tänkt göra avdrag, bl.a. för resor kan jag inte endast godkänna min deklaration. Jag måste alltså logga in och göra det via internet. Någonting som inte heller brukar vara något problem, har deklarerat via webben de senaste åren. Problemet som kvarstår, även nu när jag fått min dator, är att jag inte ha något BankID installerat på den nya. Och av någon konstigt anledning kommer jag inte heller in på min internetbank så att jag kan skaffa en ny. Vad sjutton gör jag nu? Moment 22!
Har ett mycket spännande projekt på gång, det ligger under utveckling så att säga men det känns som jag är någonting väldigt intressant på spåren. Om man får lov att vara lite kaxig? Hoppas inte jag får äta upp det sedan bara. Håll utkik, inom en inte allt för lång framtid kommer det lanseras på www.trettiominuter.se!
Adios amigos!
Jag är ingen hjälte!
Var på Idefestivalens Kick-Off igår, Challenge. Där höll Svenskt Näringsliv en paneldebatt gällande "Historiens Bästa Generation". Ett fantastiskt bra initiativ där SvN vill hjälpa till att lyfta fram dagens unga företagare, med största fokus på unga arbetsgivare. För att se hur man kan arbeta för att underlätta dagens företagande med tanke på att vi idag startar och driver företag efter regler som bestämdes för flera decenier sedan. Det var dock en sak som slog oss som lyssnade. En av frågorna var hur man skulle lyfta upp de unga entreprenörerna som hjältar. Men vadå, är vi hjältar? Jo, visst det är tack vare oss som många både idag och framöver får en anställning och det leder i sin tur till att mer pengar kommer in i form av skatter och avgifter. Pengar som går till att underhålla Sveriges välfärd. Så visst, visst kan man se oss som hjältar. Men att göra de unga företagarna till hjältar kommer bara att öka glappet mellan de som funderar på att starta men inte riktigt vågar och de som gjort det. För vem vågar se sig själv som en framtida hjälte? Vem vill jämföras med dem?
För att citera min kära vän och kollega Stefanie Ravelli:
"Vi är inte hjältar utan bara helt vanliga människor som söker lite alternativa lösningar på många problem - gärna samtidigt."
Vi borde istället arbeta aktivt med att sänka tröskeln mellan att tänka på att starta eget och också göra det. Och inte bara genom att öppna nystartskontor, för även om dörren dit inte har någon tröskel är det ett beslut att gå dit. Ett aktivt beslut. Beslutet skall inte behöva innebära så mycket. Att starta företag borde vara lika naturligt som att bli anställd. Vårt skolsystem utbildar oss ifrån första klass till att bli ansätllda, med undantaget Ung Företagsamhet som vissa klasser får läsa under gymnasiet. Varför skall man bli anställd? Egentligen? Det ger till synes en större trygghet än att driva eget, men inte i praktiken. Om företaget går dåligt kan du får sparken. Och inte göra någonting åt det. Driver du ditt eget är det upp til dig. Du kan påverka din sitaution mer. Det borde innebära en större trygghet.
Har ett nytt projekt på gång, dags att regga en domän. Återkommer.
Min kärna
Skrev igår om att man inte får vara rädd att anpassa sin affärsidé så länge man har kvar sin kärna. Vad är då min kärna? Igår skrev jag att det handlade om människor, varumärken, möten och ungt entreprenörskap. Utvecklade detta lite mer idag när jag skrev en motivering om mig själv och min verksamhet. Tänkte dela med mig av den även här. Kom gärna med feed-back!
"Mitt namn är Cecilia Lyche. Jag har en passion för möten mellan människor och de fantastiska som kan komma ut av att människor vågar tro på sig själva, möta varandra och varumärken. Mitt företag CK. Lyche arbetar med att projektleda upplevelser som skall kännas genomtänkta och professionella med en personlig touch. Jag skapar arenor där människor får möta varandra och varumärken. Event och kommunikation står i fokus där jag står för allt ifrån idé och koncept till genomförande och uppföljning. Event marketing och kundnytta är två centrala begrepp i min verksamhet. Brinner för entreprenörskap och är stolt medlem i YEoS, Young Entrepreneurs of Sweden, ett nätverk med Sveriges främsta unga entreprenörer. Tror starkt på att det är utmaningar får individen att växa."
Nu måste jag fortsätta med opponeringen. Ses!
Får man ändra sin affärsidé?
I alla "handböcker" och "guider" till hur du driver företag står det att du skall utgå från din affärsidé då den är central i ditt företagande. Och jag är benägen att hålla med, dock anser jag inte att den bör vara statiskt. Utan istället anpassningsbar.
Affärsidén skall vara utgångspunkten för din affärsplan. Den och marknaden. Enligt min mening är en affärsplan, om i sig är ett bra verktyg för att samla dina (och eventuella partners) tankar i något konkret och kommuniserbart till andra, egentligen inaktuell så fort du skrivit klart den. Omvärldsanalyser, nulägesbeskrivningar, SWOT-analyser består mest utav gammal fakta och antaganden om framtiden. Dvs. inaktuell fakta och gissningar som med bara några veckors utveckling kan ty sig vara helt felaktiga.
Detsamma gäller affärsidén. Den kanske är optimal vid det tillfället du sätter dig ner och fattar papper och penna. Men så fort du lämnar skrivbordet är den inaktuell. En att för statisk syn på sin affärsidé innebor enligt min mening att du går miste om möjligheter som uppstår i din vardag. En för fast affärsidé kan få dig att inte lyssna tillräckligt på din kund. Vad är det egentligen hon vill ha?
Självklart skall man inte ta på sig vad som helst. Att ha en central kärna i sin verksamhet är ytterst viktigt. Annars kommer du tillslut inte få någonting gjort, inte fått något boll i mål utan bara springa på olika passningar hela matchen.
Min centrala punkt är att jag arbetar med människor, varumärken och möten. Ungt entreprenörskap finns också med på ett hörn. Men min affärsidé anpassas efter kunden men också med vem jag träffar och vem eller vad jag vill arbeta med. Arbete är någonting som är väldigt viktigt i mitt liv, och tar en stor del utav de flestas vardag. Att arbeta med människor som man trivs och utvecklas tillsammans med känns viktigare för mig än att envist hålla mig fast till någon plan jag skrivit ner på papper. Frågan kvarstår får man lov att ändra sin affärsidé?
Vi hörs.
Finns spårkregler fortfarande?
Kommer ni ihåg när man gick på lågstadiet i skolan? När man fick lära sig rättstavning? Först skulle man lära sig att skriva bokstäverna snyggt i en bok med rader i men ganska fort handlade svenskaundervisningen istället om vad som var rätt och vad som var fel när det kommer till det svenska språket. Idag, 14 år senare, funderar jag på om dessa spårkregler finns kvar, eller om de helt är på väg att försvinna? Ord som förrut inte var okej dyker idag upp var stans. Engelska förkortningar som t.ex. brb, w8, lol, roflmao osv, används idag i större utsträckning än våra svenska.
Köpte en Clacéau VitaminWater igår (ni vet CocaColas variant på "nyttigt vatten" som egentligen bara innehåller en massa socker). Vattnet smakade sisådär om jag skall vara ärlig. Men vad jag fastnad för var texten på etiketten. Där stod:
"år 2010, tittar man på gamla filmer borde vi resa i tiden, susa runt på svävande eu-moppar och hångla upp robotar vid det här laget, näring får vi via ett chip i nacken som är programmerat att ge oss frukost, lunch och middag på utsatt tid, sweetness, verkligheten har inte kommit ikapp filmerna än, men, vi har iallafall bidragit med den här allt-i-ett-drycken, innehållet kan liknas vid en flytande schweizisk armékniv, fullpackad med vitaminer och zink, så okej, vi kanske inte rest tillbaka till sen kritaperiod och gullat med dinosaurier eller dejtat en robot... men kom igen, som om dom grejerna nånsin kommer inträffa."
För det första finns det inte en enda stor bokstav i stycket. Det hela är förutom tre punkter (...) en hel lång mening. En mening som egentligen, om man skall vara krass, inte säger särskilt mycket. I alla fall inte något som har med innehållet i flaskan att göra. Ordet "sweetness", är det svenska? Stavas inte ordet "nånsin" egentligen "någonsin"? "Dom" är inte det talspråk, heter de inte "de" eller "dem" i skrivet språk? Fel? Njae, jag tycker inte det är fel utan snarare ganska roligt. Utveckling helt enkelt. Antar att den äldre delen av befolkningen sparkar bakut och menar att vi håller på att fördärva vårt språk. Att den vackra svenska formalian och språkreglerna håller på att suddas ut och beblanda sig med andra länder. Jag står fast vid ordet utveckling.
Många tankar såhär en tisdagsförmiddag efter påsk. Vi hörs.
Animerat bildspel från konferensen
Finns egentligen inga ord att beskriva känslorna som dessa medlemmar genererar hos mig. Är fantastiskt glad och stolt över att få vara en del utav detta fantastiska sällskap med unga människor. Det var värt varenda sekunds arbete. Minst sagt. Kika
här!
Over and out.
YEoS Nationell konferens & Årsmöte 2010
Imorgon smäller det. Imorgon bitti samlas drygt 40 av Sveriges främsta unga företagare i Göteborg. Måste erkänna att det känns otroligt roligt men samtidigt lite nervöst. Varför? Som projektledare för konferensen vill så gärna att det skall bli bra, att alla skall bli nöjda, eller egentligen mer än nöjda. Jag önskar att alla går där ifrån nästan lite förvånade för hur bra det var. Med överträffade förväntningar. Jag tror att fjärilar i magen är en positiv sak. För visst presterar man annars inte riktigt på topp? För lugn är inte positivt. En positiv spänd känsla är bra. Eller hur? Blir smygstart ikväll för de som anländer till Göteborg redan under dagen, blir middag och bowling. En klassiker. Skall bli kul. Fantastiska människor som ger mig en enormt energi! Människor jag mår bra av!
Håll tummarna för mig. Ses.
Kommer Curry efter Citronpeppar?
Observera att detta är samma blogginlägg som jag precis publicerade på www.ekonomsomyrke.se.
God kväll! Eller snarare snart god natt för min del, klockan är över tio, brukar gå och lägga mig tidigt på (vardags-) kvällarna, i alla fall innan elva. Är en morgonmänniska, dessutom gör man ändå inte mycket vettigt efter elva på kvällen. Bara blir tröttare nästa dag. Imorgon är det i alla fall dags för vår sista tenta. Känns helt galet vad fort dessa två år har gått. Och nej, de är inte slut ännu, ett examensarbete skall skrivas, men det är ändå sista "riktiga" tentan imorgon.
Det finns en rolig sak gällande tentor. Faktiskt! Eller i alla fall när det gäller att plugga inför dem. Man får nämligen väldigt mycket gjort. Väldigt mycket annat. Annat än att plugga på tentan. Förstår inte varför kryddorna i skafferiet helt plötsligt skriker på mig att de vill stå i bokstavsordning eller varför mitt bolags ekonomi känner för att få sig en ordentlig genomgång. Samtidigt som alla mail i inboxen som inte varit prioritet ett att svara på helt plötsligt kallar på min uppmärksamhet. Statusen på facebook har uppdaterats tre (!) gånger under eftermiddagen. Det saker som står på morgondagens to-do känns med ens mycket mer aktuella att göra idag, nu, innan pluggandet. Och så sitter jag nu här, lägenheten städad, veckans matvaror inhandlade och konstaterar tungt att boken fortfarande ligger näst intill orörd. Vart har min studiemotivation tagit vägen? Jag brukar hitta den. Men den fanns varken bakom kryddorna i skafferiet eller bakom siffrorna i bokföringen. Pust. Skulle kännas riktigt tungt att behöva göra om den sista tentan. Men nej, positivt tänkande brukar fungera. Kommer ha alla rätt. Och dessutom kryddorna i ordning :)
Kanske beror det hela på att veckan som varit varit minst sagt omtumlande. I stort sätt hela min vardag har vänts upp och ner. Utropstecknet har bildat ett stort frågetecken? Men inte bara av dålig karaktär. Ibland krävs det att man ifrågasätter det som är. För att våga känna efter om man valt rätt väg. Har man inte valt rätt väg krävs det mod att våga ta sig därifrån. Även om man inte vet vilken väg man skall välja istället.
Dags att borsta tänderna och sedan ögna igenom boken en sista gång, wish me good luck! Good night.
Jag - ekonom?
Sådär ja. Nu kan jag titulera mig själv ekonom. Eller? Har i alla fall blivit utvald att blogga på sidan www.ekonomsomyrke.se. Utvald? Ja, i form av student på Högskolan i Borås och representant för Event Management-utbildningen. Skall blogga minst en gång i veckan om vem jag är och min utbildning/vardag. Ni hittar mitt första inlägg
här.
Har världens bästa inneboende just nu. K. Tänk att ha en egen kock som inneboende. Hade en fantastisk matlåda (till lunch idag) som väntade på mig när jag kom hem ifrån Eskilstuna. Du får stanna hur länge du vill K!
Annars känner jag mig helt galet splittrad just nu. Många olika anledningar tror jag. Kan vi spola fram tiden ca. 10 dagar? För då kan jag i alla fall bocka av två tentor, ett seminarium inkl. opponering samt en pitchredovisning från att-göra-listan. Tänkte avsluta på samma sätt som i blogginlägget länkat till ovan. Ett ordspråk/talesätt jag fastande för häromdagen.
"Life is like a piano,
what you get out of
it depends on how
you play it."
Back to work. Auf Wiedersehn.
