Måste våga göra skitjobbet!

Min personliga åsikt är att man kan gå igenom hela vår, och de flesta andra

(högskole-)utbildningar, utan att egentligen kunna någonting alls. Jag menar inte att man inte lärt sig någonting under de här två åren, för det har vi absolut. Vad jag menar är att skolan, utbildningssystemet i största allmänhet, lär ut kunskaper. Men det lär egentligen inte ut någon kompetens. Det lär oss inte hur vi skall göra saker, bara hur de bör göras enligt teorin. Skillnaden för den icke insatte kanske ter sig väldigt hårfin. Men det är den inte, det är en enorm skillnad.  Det är en sak att veta hur vi skall skapa ett GANNT-schema eller ringa ett säljsamtal, ett helt annat att göra det. Ännu ett helt annat att göra ett i ett skarpt läge där det är på riktigt.

 

Din invändning till mitt resonemang ovan skulle säkert vara att vi har praktik. För att vara en akademisk utbildning har vi förhållandevis mycket praktik. Vår utbildning skulle anses vara praktiskt orienterad i en jämförelse. Det är bra. Men det räcker inte. Du måste våga göra skitjobbet! Det finns ingen, okej, kanske någon men i så fall väldigt få, som går ut skolan efter en högskoleutbildning och direkt får toppjobbet. Det känns som om många i skolsystemet tror att det är den enda och sanna vägen till chefspositioner, en gedigen utbildning. En akademisk sådan. Och absolut, jag tror att det är en bra utgångspunkt att ha en bra utbildning med sig i ryggsäcken.  Men en ryggsäck som inte gör dig till chef. Tänkt själv, skulle du vilja bli ledd av en person som inte har någon annat i bagaget än flera år i skolbänken? Antagligen inte, eller hur?

 

Praktiska erfarenheter får din kunskap att bli kompetens. Du vet bara inte vad du skall göra utan du har även gjort det och kommer att kunna göra det igen. Vad jag försöker komma fram till är att skolan är en fantastisk grund att bygga vidare på, att bygga vidare på inte bara efter avslutad utbildning utan även under den. Våga jobba vid sidan om dina pågående studier. Och där egentligen utan prestige. Det känns som det ibland för vissa personer är viktigare vad du jobbar med än att du faktiskt jobbar. Skitgörat är minst lika viktigt! Åtminstone lär det och motiverar dig vidare, får dig att inse vad du inte vill göra hela ditt liv.  Får dig att sträva framåt!

För oss som studerar till projektledare inom evenemangsbranschen och upplevelseindustrin handlar det om att få så mycket erfarenhet som möjligt. Och då är alla jobb du kan relatera till branschen nyttiga att ha erfarenhet utav i din ryggsäck. Att servera på ett stort event ger dig erfarenheter du kan ta med dig in i din karriär. För även om inte du skall servera på dina framtida evenemang kommer du troligen hamna på uppdrag som innebär att du skall köpa in den tjänsten eller samordna personal på olika håll. Att ta små detaljer av erfarenheter och med hjälp av dem fylla din ryggsäck med praktisk kompetens tror jag att du kan nå hur långt som helst och bli grymt kompetent. Den typen av kompetens och kunskap ger dig trovärdighet och tyngd i ditt framtida ledarskap. Någon du inte kan uppnå genom ett CV fullt med vilka kurser du läst i skolan. Du måste helt enkelt våga göra skitjobben längs vägen, vågar du?

 

Just nu: Släpper snart mitt stora projekt som skall genomföras under hösten, är ett samarbete med Johannes Hansen, en otroligt inspirerande och kunnig rådgivare inom personlig utveckling och självledarskap. Mer information kommer senare i veckan, så håll utkik. Men kort sagt: ser mycket fram emot höstens arbete!

 

Nu fortsätter tågresan till Göteborg, tur att det finns datorer och internet. Vi hörs.


Tillägg

Fick en känsla av att jag skrivit om tur innan och efter mycket letande hittade tillslut ett inlägg i min förra blogg. Inlägget är daterat 13 november 2008. Det kommer här:

"Åter igen är det dags att ta med ett utklipp ur en kursbok. Har alltid hävdat, eller kanske snarare skyllt på eller mörkat, att de "framgångar" (finner inget bättre ord för tillfället) jag haft den senare tiden har varit en väldigt massa tur eller flyt. Lotto helt enkelt. Visst vet jag att det gäller att ta vara på turen också. Jag vet att jag varit framåt och på för att nå dit jag kommit idag. Men när jag läste följande utdrag fick jag bara en bra känsla inombords.

"Till sist är det värt att understryka att om inslaget av slump är stort finns en enkel och logisk slutsats att dra. Den handlar om betydelsen av intensitet, dvs. mängd aktiviteter. Den som inte vidtar några aktiviteter, inte utsätter sig för händelser som kan ge viktiga kontakter och affärsmöjligheter har heller ingen chans att få lyckosamma, "slumpmässiga" kontakter. Har man inte köpt en lott i ett lotteri så vinner man aldrig!

Slutsatsen är således att aktivitet, att arbeta hårt med olika marknadsföringsaktiviteter, ofta är lika viktigt som att arbeta på ett genomtänkt sätt. Detta betyder emellertid inte att "tur" är jämt fördelat. Vissa aktörer tycks ha mer "tur" eller "otur" än andra. Frågan är bara om det bara är tur eller otur, eller om det är så att förmågan att skapa och ta vara på till synes slumpmässiga uppdykande möjligheter skiljer sig åt mellan marknadsaktörerna. "



Dags att ta tag i dagens att-göra-lista.


Jag tror inte på tur.

Ordet tur är märkligt. Vissa använder det för att skylla på, andra utnyttjar det. Ordet tur eller tillfälligheter finns för att försöka förklara det som inte kan förklaras på annat sätt. Jag är dock trött på att bli beskylld för att alltid ha tur. Först och främst är det långt ifrån alltid som saker går bra för mig. Precis som för alla andra. Vissa saker blir bra, andra blir mindre bra än man tänkt sig ifrån början. Dock är jag trött på att få höra kommentarer "klart det skulle hända dig, du har ju alltid sådan tur" eller "varför har jag aldrig sådan tur?". Men frågan är om det är tur. Eller snarare att jag är tillräcklig öppen för möjligheterna, ser och tar vara på de tillfällena som uppenbarar sig framför mig?

Andra använder ordet tur som en ursäkt för sitt eget agerande, eller snarare inte-agerande. "Nej, men sådär kan jag inte göra, jag har aldrig något flyt" och så vidare. Men är inte detta egentligen en dålig ursäkt? Ett tecken på rädsla? Att inte våga prova. Att inte våga göra. Det har ingenting med tur eller inte ens skicklighet att göra. Våga testa! Om du inte köper en lott kan du absolut inte vinna. Varken om du tror dig ha tur eller inte.
När jag var yngre trodde jag mer på tur och otur, och att man kunde påverka den i en positiv riktning. Hur många av er har t.ex. inte försökt gå på alla V-brunnar (brunnslock) men undvikit A-brunnarna? Plockat upp en nyckelpiga och fått den att flyg iväg ifrån ditt finger? Eller satt upp en hästsko på väggen? Eller letat efter fyrklöver?
Visst kan även jag hålla med om att det ibland dyker upp tillfälligheter, vissa kanske möter dem något oftare än andra. Men kanske möter dessa personer dessa tillfälligheter oftare än andra på grund av deras agerande och inställning. Sedan har de "egenskapen" eller "färdigheten" att ta vara på tillfälligheten och se möjligheten i den. Inte vara rädd utan att faktiskt ta för sig. För det är först när man tar till sig tillfälligheten som det blir en möjlighet, eller som andra skulle kalla det tur. Tur är helt enkelt, för att citera en föreläsare jag fick äran att lyssna på för ett tag sedan, när tillfället möter förberedelsen. Eller är det kanske snarare som Stenmark en gång uttryckte det: "Det är så konstigt, för desto mer jag övar, desto mer tur får jag".
Solen skiner. Visst blir man glad?

RSS 2.0