Förra veckans inlägg i debatten
(Är i full gång med att skapa en egen webbsida för den här bloggen istället för den här hos blogg.se. Insåg precis att jag glömt att uppdatera den här bloggen på ett tag då jag skrivit i den än så länge opublicerade nya bloggen.)
Förra veckan startade med att GP publicerade min debattartikel "Skola oss till eget ansvar" om FA-skatt och ett samhälle som skolar eleverna till passivitet. Kopierar in artikeln nedan:
"Samhället gör unga passiva. I stället borde vi skolas i att ta eget ansvar. Och få en FA-skattsedel som gör att du kan välja att arbeta som anställd eller att skicka en faktura för ditt nedlagda arbete, skriver egenföretagare Cecilia Lyche.
Ungdomsarbetslösheten är högre än någonsin, i krisens fotspår vågar ingen att anställa, framför allt inte oss unga. Men den höga ungdomsarbetslösheten beror varken på lata eller okunniga ungdomar utan att samhället har präglat dessa individer till att bli passiva. Vi har ett utbildningssystem som från första klass utbildar oss till passivitet. Att sitta och lyssna på en lärare för att sedan någon gång i framtiden bli anställda och lyssna till en chef. Vi skolas till att lägga hela vårt ansvar i händerna på någon annan, i händerna på samhället. I ekonomiskt hårda tider, när detta samhällsansvar brister, vet de unga individerna inte hur de skall ta sitt eget ansvar och skapa sig arbetstillfällen på egen hand. Men skall detta verkligen förbli samhällets ansvar? Borde vi inte i stället skolas till att ta ansvar för oss själva? Att ta steget från en passiv mottagare av möjliga arbetstillfällen till att aktivt skapa dessa själv kräver i dag ett beslut. Ett formulär behöver fyllas i och skickas till Skatteverket. Det är egentligen inte svårt. Men det skrämmer många. Att ta eget ansvar borde inte behöva innebära ett formulär. Att ta eget ansvar borde vara standard. Om du sedan vill lämna över ansvaret till en arbetsgivare bör detta alltid kunna vara ett val, precis som att inte göra det. Alla borde födas med det här valet. Alla borde födas med FA-skattsedel.
Ett slags körkort
Att inneha en FA-skattsedel är inte detsamma som att säga att man aldrig kan tänkta sig att bli anställd. Men det talar om att det finns en möjlighet. Du kan välja att arbeta i formen som anställd men du kan också välja att skicka en faktura för ditt nedlagda eller kommande arbete. Jag vill likna en FA-skattsedel vid ett körkort. Att skaffa sig ett körkort är i dag självklart för många, någonting du skall eller åtminstone bör göra efter att du blivit myndig. Att ha en FA-skattsedel borde vara lika självklart. Du kan själv välja om du vill använda det eller inte. Om du vill åka med som passagerare eller själv sitta bakom ratten. Visst, det krävs en viss grundläggande kunskap för att kunna hantera sin FA-skattsedel, precis som det krävs teoretiska och praktiska kunskaper för ett körkort. Du avlägger ett teoriprov och en uppkörning innan du får köra. Men gör ekonomi till ett ämne i grundskolan, ge ungdomarna den kunskap som krävs för att sluta vara passiva."
Den här veckan började med att jag igår tog examen. Dagen då vi gick från studenter till Event Managers. Projektledare inom upplevelseproduktion. Men det som varit målet så länge känns just nu mest overkligt. Hände det verkligen? Har inte kännt mig som student det senaste året. Haft så mycket annat för mig, fokus har legat på annat håll. Men nu är den ändå här och förbi, examensdagen. Allting (okej, förutom projektdagboken som skall in den 6:e) är inlämnat och godkänt. Men ändå känns det som det inte händer. Inte på riktigt. Kanske skall man inte känna efter så mycket helt enkelt. Utan bara följa med strömmen. En boll mindre att jonglera med.
Hög tid att sova nu. Ny föreläsning för KY-utbildningens studenter på Lindholmen imorgon :)
Måste våga göra skitjobbet!
Min personliga åsikt är att man kan gå igenom hela vår, och de flesta andra
(högskole-)utbildningar, utan att egentligen kunna någonting alls. Jag menar inte att man inte lärt sig någonting under de här två åren, för det har vi absolut. Vad jag menar är att skolan, utbildningssystemet i största allmänhet, lär ut kunskaper. Men det lär egentligen inte ut någon kompetens. Det lär oss inte hur vi skall göra saker, bara hur de bör göras enligt teorin. Skillnaden för den icke insatte kanske ter sig väldigt hårfin. Men det är den inte, det är en enorm skillnad. Det är en sak att veta hur vi skall skapa ett GANNT-schema eller ringa ett säljsamtal, ett helt annat att göra det. Ännu ett helt annat att göra ett i ett skarpt läge där det är på riktigt.
Din invändning till mitt resonemang ovan skulle säkert vara att vi har praktik. För att vara en akademisk utbildning har vi förhållandevis mycket praktik. Vår utbildning skulle anses vara praktiskt orienterad i en jämförelse. Det är bra. Men det räcker inte. Du måste våga göra skitjobbet! Det finns ingen, okej, kanske någon men i så fall väldigt få, som går ut skolan efter en högskoleutbildning och direkt får toppjobbet. Det känns som om många i skolsystemet tror att det är den enda och sanna vägen till chefspositioner, en gedigen utbildning. En akademisk sådan. Och absolut, jag tror att det är en bra utgångspunkt att ha en bra utbildning med sig i ryggsäcken. Men en ryggsäck som inte gör dig till chef. Tänkt själv, skulle du vilja bli ledd av en person som inte har någon annat i bagaget än flera år i skolbänken? Antagligen inte, eller hur?
Praktiska erfarenheter får din kunskap att bli kompetens. Du vet bara inte vad du skall göra utan du har även gjort det och kommer att kunna göra det igen. Vad jag försöker komma fram till är att skolan är en fantastisk grund att bygga vidare på, att bygga vidare på inte bara efter avslutad utbildning utan även under den. Våga jobba vid sidan om dina pågående studier. Och där egentligen utan prestige. Det känns som det ibland för vissa personer är viktigare vad du jobbar med än att du faktiskt jobbar. Skitgörat är minst lika viktigt! Åtminstone lär det och motiverar dig vidare, får dig att inse vad du inte vill göra hela ditt liv. Får dig att sträva framåt!
För oss som studerar till projektledare inom evenemangsbranschen och upplevelseindustrin handlar det om att få så mycket erfarenhet som möjligt. Och då är alla jobb du kan relatera till branschen nyttiga att ha erfarenhet utav i din ryggsäck. Att servera på ett stort event ger dig erfarenheter du kan ta med dig in i din karriär. För även om inte du skall servera på dina framtida evenemang kommer du troligen hamna på uppdrag som innebär att du skall köpa in den tjänsten eller samordna personal på olika håll. Att ta små detaljer av erfarenheter och med hjälp av dem fylla din ryggsäck med praktisk kompetens tror jag att du kan nå hur långt som helst och bli grymt kompetent. Den typen av kompetens och kunskap ger dig trovärdighet och tyngd i ditt framtida ledarskap. Någon du inte kan uppnå genom ett CV fullt med vilka kurser du läst i skolan. Du måste helt enkelt våga göra skitjobben längs vägen, vågar du?
Just nu: Släpper snart mitt stora projekt som skall genomföras under hösten, är ett samarbete med Johannes Hansen, en otroligt inspirerande och kunnig rådgivare inom personlig utveckling och självledarskap. Mer information kommer senare i veckan, så håll utkik. Men kort sagt: ser mycket fram emot höstens arbete!
Nu fortsätter tågresan till Göteborg, tur att det finns datorer och internet. Vi hörs.
27 saker att göra!
Sådär ja, ÄNTLIGEN kom min nya dator med budet. Min PC gav i förraförra veckan upp, ville inte vara med och
leka längre. Och idag, efter drygt 1,5 veckas datorlöshet så kom äntligen min efterlängtade MacBook (älskar den redan)! Kan dock inte låta bli att tycka att det nästan är lite skrämmande vad handikappad man blir utan dator. Har som tur är haft min mobil där jag har tillgång till internet och kan kolla min mail och liknande. Men ändå, min att-göra-när-jag-får-tillgång-till-dator-och-internet-på-riktigt-lista adderade upp till 27 saker. 27!
En av dem är deklarera. Det är en svårighet i sig. Ett hinder som många drar ut på till sista dagen. Jag brukar inte vara sådan. Men nu är jag rädd för att det blir så. Det finns ett stort problem nämligen. Då jag tänkt göra avdrag, bl.a. för resor kan jag inte endast godkänna min deklaration. Jag måste alltså logga in och göra det via internet. Någonting som inte heller brukar vara något problem, har deklarerat via webben de senaste åren. Problemet som kvarstår, även nu när jag fått min dator, är att jag inte ha något BankID installerat på den nya. Och av någon konstigt anledning kommer jag inte heller in på min internetbank så att jag kan skaffa en ny. Vad sjutton gör jag nu? Moment 22!
Har ett mycket spännande projekt på gång, det ligger under utveckling så att säga men det känns som jag är någonting väldigt intressant på spåren. Om man får lov att vara lite kaxig? Hoppas inte jag får äta upp det sedan bara. Håll utkik, inom en inte allt för lång framtid kommer det lanseras på www.trettiominuter.se!
Adios amigos!
Jag är ingen hjälte!
Var på Idefestivalens Kick-Off igår, Challenge. Där höll Svenskt Näringsliv en paneldebatt gällande "Historiens Bästa Generation". Ett fantastiskt bra initiativ där SvN vill hjälpa till att lyfta fram dagens unga företagare, med största fokus på unga arbetsgivare. För att se hur man kan arbeta för att underlätta dagens företagande med tanke på att vi idag startar och driver företag efter regler som bestämdes för flera decenier sedan. Det var dock en sak som slog oss som lyssnade. En av frågorna var hur man skulle lyfta upp de unga entreprenörerna som hjältar. Men vadå, är vi hjältar? Jo, visst det är tack vare oss som många både idag och framöver får en anställning och det leder i sin tur till att mer pengar kommer in i form av skatter och avgifter. Pengar som går till att underhålla Sveriges välfärd. Så visst, visst kan man se oss som hjältar. Men att göra de unga företagarna till hjältar kommer bara att öka glappet mellan de som funderar på att starta men inte riktigt vågar och de som gjort det. För vem vågar se sig själv som en framtida hjälte? Vem vill jämföras med dem?
För att citera min kära vän och kollega Stefanie Ravelli:
"Vi är inte hjältar utan bara helt vanliga människor som söker lite alternativa lösningar på många problem - gärna samtidigt."
Vi borde istället arbeta aktivt med att sänka tröskeln mellan att tänka på att starta eget och också göra det. Och inte bara genom att öppna nystartskontor, för även om dörren dit inte har någon tröskel är det ett beslut att gå dit. Ett aktivt beslut. Beslutet skall inte behöva innebära så mycket. Att starta företag borde vara lika naturligt som att bli anställd. Vårt skolsystem utbildar oss ifrån första klass till att bli ansätllda, med undantaget Ung Företagsamhet som vissa klasser får läsa under gymnasiet. Varför skall man bli anställd? Egentligen? Det ger till synes en större trygghet än att driva eget, men inte i praktiken. Om företaget går dåligt kan du får sparken. Och inte göra någonting åt det. Driver du ditt eget är det upp til dig. Du kan påverka din sitaution mer. Det borde innebära en större trygghet.
Har ett nytt projekt på gång, dags att regga en domän. Återkommer.
För att citera min kära vän och kollega Stefanie Ravelli:
"Vi är inte hjältar utan bara helt vanliga människor som söker lite alternativa lösningar på många problem - gärna samtidigt."
Vi borde istället arbeta aktivt med att sänka tröskeln mellan att tänka på att starta eget och också göra det. Och inte bara genom att öppna nystartskontor, för även om dörren dit inte har någon tröskel är det ett beslut att gå dit. Ett aktivt beslut. Beslutet skall inte behöva innebära så mycket. Att starta företag borde vara lika naturligt som att bli anställd. Vårt skolsystem utbildar oss ifrån första klass till att bli ansätllda, med undantaget Ung Företagsamhet som vissa klasser får läsa under gymnasiet. Varför skall man bli anställd? Egentligen? Det ger till synes en större trygghet än att driva eget, men inte i praktiken. Om företaget går dåligt kan du får sparken. Och inte göra någonting åt det. Driver du ditt eget är det upp til dig. Du kan påverka din sitaution mer. Det borde innebära en större trygghet.
Har ett nytt projekt på gång, dags att regga en domän. Återkommer.
Min kärna
Skrev igår om att man inte får vara rädd att anpassa sin affärsidé så länge man har kvar sin kärna. Vad är då min kärna? Igår skrev jag att det handlade om människor, varumärken, möten och ungt entreprenörskap. Utvecklade detta lite mer idag när jag skrev en motivering om mig själv och min verksamhet. Tänkte dela med mig av den även här. Kom gärna med feed-back!
"Mitt namn är Cecilia Lyche. Jag har en passion för möten mellan människor och de fantastiska som kan komma ut av att människor vågar tro på sig själva, möta varandra och varumärken. Mitt företag CK. Lyche arbetar med att projektleda upplevelser som skall kännas genomtänkta och professionella med en personlig touch. Jag skapar arenor där människor får möta varandra och varumärken. Event och kommunikation står i fokus där jag står för allt ifrån idé och koncept till genomförande och uppföljning. Event marketing och kundnytta är två centrala begrepp i min verksamhet. Brinner för entreprenörskap och är stolt medlem i YEoS, Young Entrepreneurs of Sweden, ett nätverk med Sveriges främsta unga entreprenörer. Tror starkt på att det är utmaningar får individen att växa."
"Mitt namn är Cecilia Lyche. Jag har en passion för möten mellan människor och de fantastiska som kan komma ut av att människor vågar tro på sig själva, möta varandra och varumärken. Mitt företag CK. Lyche arbetar med att projektleda upplevelser som skall kännas genomtänkta och professionella med en personlig touch. Jag skapar arenor där människor får möta varandra och varumärken. Event och kommunikation står i fokus där jag står för allt ifrån idé och koncept till genomförande och uppföljning. Event marketing och kundnytta är två centrala begrepp i min verksamhet. Brinner för entreprenörskap och är stolt medlem i YEoS, Young Entrepreneurs of Sweden, ett nätverk med Sveriges främsta unga entreprenörer. Tror starkt på att det är utmaningar får individen att växa."
Nu måste jag fortsätta med opponeringen. Ses!
Får man ändra sin affärsidé?
I alla "handböcker" och "guider" till hur du driver företag står det att du skall utgå från din affärsidé då den är central i ditt företagande. Och jag är benägen att hålla med, dock anser jag inte att den bör vara statiskt. Utan istället anpassningsbar.
Affärsidén skall vara utgångspunkten för din affärsplan. Den och marknaden. Enligt min mening är en affärsplan, om i sig är ett bra verktyg för att samla dina (och eventuella partners) tankar i något konkret och kommuniserbart till andra, egentligen inaktuell så fort du skrivit klart den. Omvärldsanalyser, nulägesbeskrivningar, SWOT-analyser består mest utav gammal fakta och antaganden om framtiden. Dvs. inaktuell fakta och gissningar som med bara några veckors utveckling kan ty sig vara helt felaktiga.
Detsamma gäller affärsidén. Den kanske är optimal vid det tillfället du sätter dig ner och fattar papper och penna. Men så fort du lämnar skrivbordet är den inaktuell. En att för statisk syn på sin affärsidé innebor enligt min mening att du går miste om möjligheter som uppstår i din vardag. En för fast affärsidé kan få dig att inte lyssna tillräckligt på din kund. Vad är det egentligen hon vill ha?
Självklart skall man inte ta på sig vad som helst. Att ha en central kärna i sin verksamhet är ytterst viktigt. Annars kommer du tillslut inte få någonting gjort, inte fått något boll i mål utan bara springa på olika passningar hela matchen.
Min centrala punkt är att jag arbetar med människor, varumärken och möten. Ungt entreprenörskap finns också med på ett hörn. Men min affärsidé anpassas efter kunden men också med vem jag träffar och vem eller vad jag vill arbeta med. Arbete är någonting som är väldigt viktigt i mitt liv, och tar en stor del utav de flestas vardag. Att arbeta med människor som man trivs och utvecklas tillsammans med känns viktigare för mig än att envist hålla mig fast till någon plan jag skrivit ner på papper. Frågan kvarstår får man lov att ändra sin affärsidé?
Vi hörs.
Affärsidén skall vara utgångspunkten för din affärsplan. Den och marknaden. Enligt min mening är en affärsplan, om i sig är ett bra verktyg för att samla dina (och eventuella partners) tankar i något konkret och kommuniserbart till andra, egentligen inaktuell så fort du skrivit klart den. Omvärldsanalyser, nulägesbeskrivningar, SWOT-analyser består mest utav gammal fakta och antaganden om framtiden. Dvs. inaktuell fakta och gissningar som med bara några veckors utveckling kan ty sig vara helt felaktiga.
Detsamma gäller affärsidén. Den kanske är optimal vid det tillfället du sätter dig ner och fattar papper och penna. Men så fort du lämnar skrivbordet är den inaktuell. En att för statisk syn på sin affärsidé innebor enligt min mening att du går miste om möjligheter som uppstår i din vardag. En för fast affärsidé kan få dig att inte lyssna tillräckligt på din kund. Vad är det egentligen hon vill ha?
Självklart skall man inte ta på sig vad som helst. Att ha en central kärna i sin verksamhet är ytterst viktigt. Annars kommer du tillslut inte få någonting gjort, inte fått något boll i mål utan bara springa på olika passningar hela matchen.
Min centrala punkt är att jag arbetar med människor, varumärken och möten. Ungt entreprenörskap finns också med på ett hörn. Men min affärsidé anpassas efter kunden men också med vem jag träffar och vem eller vad jag vill arbeta med. Arbete är någonting som är väldigt viktigt i mitt liv, och tar en stor del utav de flestas vardag. Att arbeta med människor som man trivs och utvecklas tillsammans med känns viktigare för mig än att envist hålla mig fast till någon plan jag skrivit ner på papper. Frågan kvarstår får man lov att ändra sin affärsidé?
Vi hörs.
Animerat bildspel från konferensen
Finns egentligen inga ord att beskriva känslorna som dessa medlemmar genererar hos mig. Är fantastiskt glad och stolt över att få vara en del utav detta fantastiska sällskap med unga människor. Det var värt varenda sekunds arbete. Minst sagt. Kika här!
Over and out.
Over and out.
YEoS Nationell konferens & Årsmöte 2010
Imorgon smäller det. Imorgon bitti samlas drygt 40 av Sveriges främsta unga företagare i Göteborg. Måste erkänna att det känns otroligt roligt men samtidigt lite nervöst. Varför? Som projektledare för konferensen vill så gärna att det skall bli bra, att alla skall bli nöjda, eller egentligen mer än nöjda. Jag önskar att alla går där ifrån nästan lite förvånade för hur bra det var. Med överträffade förväntningar. Jag tror att fjärilar i magen är en positiv sak. För visst presterar man annars inte riktigt på topp? För lugn är inte positivt. En positiv spänd känsla är bra. Eller hur? Blir smygstart ikväll för de som anländer till Göteborg redan under dagen, blir middag och bowling. En klassiker. Skall bli kul. Fantastiska människor som ger mig en enormt energi! Människor jag mår bra av!
Håll tummarna för mig. Ses.
Svek mot ungdomsgenerationen
Har (dessvärre?) aldrig varit särskilt insatt eller ens intresserad av politik. Men har alltid haft starka åsikter kring vissa frågor. Min nyfunna själsfrände och vännina E och jag skrev under helgen en debattartikel gällande kvotering. Idag publicerades den på politikerbloggen.se. Helt enkelt mitt första avtryck inom politiken.
Är E och mitt första "samarbete" (om man nu kan uttrycka sig så). Vet att det kommer komma fler. Och har en grymt bra känsla av att det kommer utvecklas till någonting fantastiskt. Håll tummarna. Endast framtiden vet och tiden får utvisa om känslan i magen är rätt. Hur som helst är jag väldigt glad för att jag träffat E. Du värmer!
Tillbaka till plugget. Marknadsundersökningsanalys är så kul. Eller inte.
Sol, segel och unga entreprenörer
Åh, vad jag älskar att umgås med inspirerande människor! Är det någonting som jag mår riktigt bra av så är det att umgås med människor fulla med energi och inspiration. Men också minst lika viktigt människor som gör någonting utav denna energi. Det finns så många som sitter på bra idéer eller viljor, men som inte gör någonting åt de. Att umgås med människorna i Yeos, Young Entreprenours of Sweden, gör mig genuint lycklig och positiv till att fortsätta jobba för det jag brinner för, entreprenörskap. Tack alla för en otroligt givande och inte mFlerinst energigivande helg, ser fram emot en t intensiv och tuff arbetsvecka med Entreprenörsjaken.
Flera intressanta ämnen har diskuterats under detta intensiva dygn, (inte mycket sömn måste dock tilläggas, minns knappt senast jag var i säng 04:45!) för att nämna en sak som kom upp under bilresan hem från båten:
* Är det inte helt ofattbart egentligen att ämnen som syslöjd och träslöjd är obligatoriska i grundskolan men ingenting om att lära eleverna grunderna i privatekonomi? Känns väldigt förlegat att vi skall kunna sy korsstygn, spika ihop en fågelholk eller svarva en ljusstake, när vi inte lär oss hur man handskas med pengar. Känns väldigt bakåtsträvande.
Annars hade jag en toppenmysig kväll med min mor i fredags, vitt vin och räkor. Oerhört tacksam över min mammas och min relation, den är någonting jag värdesätter högt. Antar att det stämmer det dom säger, att ensambarn ofta kommer lite närmare sina föräldrar på något sätt. Lite som att mamma är inte bara min mor och väninna, utan även lite utav en storasyster... ...eller låter det konstigt?
Nej nu skall jag försöka laga lite middag, spagetti carbonara står på menyn, någonting jag varit sugen på ända sedan jag åt det på Rhodos. Efter en tripp till Netto nu på vägen hem så är middagsmenyn ett faktum. Sedan skall jag ge min kära bibel-student-tung-som-ett-ton-litteratur-kursbok om Eventlogistik ett gediget försök. Någonting som av någon oförstålig anledning blivit lite lågprioriterat.
Mot köket.
Flera intressanta ämnen har diskuterats under detta intensiva dygn, (inte mycket sömn måste dock tilläggas, minns knappt senast jag var i säng 04:45!) för att nämna en sak som kom upp under bilresan hem från båten:
* Är det inte helt ofattbart egentligen att ämnen som syslöjd och träslöjd är obligatoriska i grundskolan men ingenting om att lära eleverna grunderna i privatekonomi? Känns väldigt förlegat att vi skall kunna sy korsstygn, spika ihop en fågelholk eller svarva en ljusstake, när vi inte lär oss hur man handskas med pengar. Känns väldigt bakåtsträvande.
Annars hade jag en toppenmysig kväll med min mor i fredags, vitt vin och räkor. Oerhört tacksam över min mammas och min relation, den är någonting jag värdesätter högt. Antar att det stämmer det dom säger, att ensambarn ofta kommer lite närmare sina föräldrar på något sätt. Lite som att mamma är inte bara min mor och väninna, utan även lite utav en storasyster... ...eller låter det konstigt?
Nej nu skall jag försöka laga lite middag, spagetti carbonara står på menyn, någonting jag varit sugen på ända sedan jag åt det på Rhodos. Efter en tripp till Netto nu på vägen hem så är middagsmenyn ett faktum. Sedan skall jag ge min kära bibel-student-tung-som-ett-ton-litteratur-kursbok om Eventlogistik ett gediget försök. Någonting som av någon oförstålig anledning blivit lite lågprioriterat.
Mot köket.
