lyche

Kommer ni ihåg när man gick på lågstadiet i skolan? När man fick lära sig rättstavning? Först skulle man lära sig att skriva bokstäverna snyggt i en bok med rader i men ganska fort handlade svenskaundervisningen istället om vad som var rätt och vad som var fel när det kommer till det svenska språket. Idag,  14 år senare, funderar jag på om dessa spårkregler finns kvar, eller om de helt är på väg att försvinna? Ord som förrut inte var okej dyker idag upp var stans. Engelska förkortningar som t.ex. brb, w8, lol, roflmao osv, används idag i större utsträckning än våra svenska.
 
Köpte en Clacéau VitaminWater igår (ni vet CocaColas variant på "nyttigt vatten" som egentligen bara innehåller en massa socker). Vattnet smakade sisådär om jag skall vara ärlig. Men vad jag fastnad för var texten på etiketten. Där stod:
 
"år 2010, tittar man på gamla filmer borde vi resa i tiden, susa runt på svävande eu-moppar och hångla upp robotar vid det här laget, näring får vi via ett chip i nacken som är programmerat att ge oss frukost, lunch och middag på utsatt tid, sweetness, verkligheten har inte kommit ikapp filmerna än, men, vi har iallafall bidragit med den här allt-i-ett-drycken, innehållet kan liknas vid en flytande schweizisk armékniv, fullpackad med vitaminer och zink, så okej, vi kanske inte rest tillbaka till sen kritaperiod och gullat med dinosaurier eller dejtat en robot... men kom igen, som om dom grejerna nånsin kommer inträffa."
 
För det första finns det inte en enda stor bokstav i stycket. Det hela är förutom tre punkter (...) en hel lång mening. En mening som egentligen, om man skall vara krass, inte säger särskilt mycket. I alla fall inte något som har med innehållet i flaskan att göra. Ordet "sweetness", är det svenska? Stavas inte ordet "nånsin" egentligen "någonsin"? "Dom" är inte det talspråk, heter de inte "de" eller "dem" i skrivet språk? Fel? Njae, jag tycker inte det är fel utan snarare ganska roligt. Utveckling helt enkelt. Antar att den äldre delen av befolkningen sparkar bakut och menar att vi håller på att fördärva vårt språk. Att den vackra svenska formalian och språkreglerna håller på att suddas ut och beblanda sig med andra länder.  Jag står fast vid ordet utveckling.
 
 
Många tankar såhär en tisdagsförmiddag efter påsk. Vi hörs.

Skrev följande inlägg i min mobil för ett tag sedan (ibland när jag kommer på någonting är det ett bra sätt att inte glömma bort det - fungerar som ett bra sätt att skriva av mig tankar och funderingar när jag inte har datorn till hands..):

"Att vara ung är inget handikapp, att vara ung handla rom ett driv och en orädd vilja. Vissa kallar det naivitet, jag ser det snarare som en möjlighet att ifrågasätta det som varit och våga testa det som idag inte ifrågasätts, se världen på ett nytt sätt, ur en ny synvinkel. Att vara ung bör inte mottagas med skepsism och nedlåtenhet, utan med öppenhet och nyfikenhet. Möjligheter smittar av sig, lika väl gör ett leende och en positiv inställning.."
- 24:e november 2009

Vad är egentligen kunskap? Vem är det som bestämmer vad som är kunskap, vad som är fakta och vad som egentligen är mer utav åsikter, tycke och smak? Är erfarenhet detsamma som kunskap? Eller är kanske kunskap någonting man måste skaffa sig i brist på erfarenhet? Som kompensation? Men vad är egentligen kunskap utan erfarenhet? Är kunskap det samma som utbildning? Eller är kunskap motsatsen till utbildning? Teori. Teori är enligt min mening endast ett försök till en avbildning av praktiken, det verkliga. Inte tvärt om. Praktiken bygger inte på teorier. Teorier är ett sätt att försöka skaffa sig en översikt och greppa det som verkligen händer. På riktigt. Kanske till och med utan kunskap. Teorier är det enda som bara finns i teorin. Teorier finns inte i praktiken.

Om man ser på kunskap som någonting där de handlar om på vilket sätt man löser ett problem bäst så kanske det går att översätta med ordet erfarenhet. Eller så är det precis tvärt om. Kanske är erfarenheten den som gör att man gör som man alltid gjort, medan kunskapen, det bästa sättet att lösa ett problem, kanske är ett helt annat. Men som erfarenheten gör att man inte ser och på så sätt testar och finner? Men om man varken kan läsa sig till kunskap genom teorier, och inte heller få kunskap genom erfarenheter. Hur skall vi då få kunskap? Kunskap kanske är att man testat något så många gånger att man helt enkelt tar för givet och litar på att utfallet blir likadant (i alla fall enligt naturkunskapen), att stenen faller neråt även när jag släpper den för 45773:e gången. Men vem vet egentligen, 45774:e gången kanske den inte gör det?


En sak är i alla fall säker, det är inget handikapp att vara ung. Snarare en möjlighet som vi själva och andra bör ta till vara på.

Vem sätter gränser? Antagligen samma personer som har makt. Men makt, kommer den genom kunskap eller genom erfarenhet et? Var makt och auktoritet samma sak? Är det inte snarare så att erfarenheter sätter gränserna? Erfarenhet är en direkt konsekvens av att man har genomfört någonting och varit med om saker. Men saker man varit med om och saker som redan är gjorda är ju samtidigt gamla, dåtid. Det är bakåtsträvande medan nyfikenhet stävar framåt. Emot nya, tidigare ogjorda, saker. Om man skall vara kreativ och testa nya banor kan ju erfarenheten endast sätta gränser, väldigt negativa sådana. Som att bara gå på den färdiga stigen, gränsen mellan dig och de riktiga äventyren i skogen.

Ordet "gränser" klingar enligt mig ganska negativt i sig själv. Gränser skiljer saker åt, gränser sätter begräsningar. Men gränser som skiljer någonting åt förenar dem samtidigt. Tänkt ett staket, samtidigt som det skiljer på två tomter är det också just gränsen som de båda har gemensamt. En väldigt fascinerande tanke  och ett nytt sätt att tänka på gränser. Gränsen mellan de redan testade, de redan genomförda och de som ännu inte sett dagens ljus hör ihop. Kan man kombinera dessa, det redan gjorde och det som idag är ogjort? Antar att vi måste försöka gå utanför stigen, längs med gränsen?


Snart jul. Äntligen.