lyche

Att man utvecklar sin smak är ett faktum. Att vissa saker man inte tyckte om för några år sedan äter man med glädje idag. Saker man gillade som barn är man inte lika förtjust i som vuxen och vice versa. Vissa saker måste man lära sig att tycka om, som t.ex. sill och kaffe (dock inte så goda tillsammans!). Vissa saker har jag lärt mig att tycka om förhållandevis sent p.g.a. min tidigare mjölkallergi. Saker som glass och ost är självklarar för de flesta men ingick inte i min kost förrän i sena tonåren. Jag har dock alltid trott att vissa saker kommer jag aldrig att tycka om. I alla fall inte som jag över 22 år inte har tyckt om ännu. Jag är dock på väg att ändra mig i denna fråga. Inte helt. Men lite.

Jag har kommit på mig själv att börja tycka om paprika. Jag har alltid tyckt att paprika inte bara är mindre gott utan faktiskt riktigt äckligt. Men på senare tid har jag tyckt det är helt okej, nästan gott, och faktiskt gott på smörgås. Vad hände där? Samma sak med banan, jag har aldrig egentligen tyckt illa om bananer. Men inte tyckt om dem heller. Tyckt att de är goda till efterrätt, till glass och grillade med choklad i. Men inte som det är, inte naturella, inte som mellanmål. Men vad sjutton hände där, kom på mig själv att vid två tillfällen den här veckan köpt en banan på Pressbyrån och ätit den rakt upp och ner? Jag som trodde att bananer och jag inte var vänner..?


Finns egentligen bara en "matfiende" kvar (om inte mjölk räknas då det fortfarande känns lite "giftigt" att dricka rakt upp och ner ur ett glas). Oliven. Tycker verkligen inte om dem. Inte alls faktiskt. Tycker rent utsagt att de är äckliga. Borde tycke om dem då jag gillar salt. Men icke. Och ja, jag har försökt även med "fina riktiga oliver" utomlands. Kort sagt: Inte min grej. Återstår väll bara att se ifall oliver blir det undantag som bekräftar regeln?


Dags att dra mig till sängs, spännande vecka framför mig.