Obeskrivbar, konstig känsla
(Var ett ganska bra tag sedan jag skrev nu, men vill återigen poängtera att jag aldrig skriver för att skrivas skull. Jag skriver när jag känner att jag vill. När jag har någonting jag vill skriva (av mig) om. Bara så ni vet.)
Har ni någon gång haft en sån där känsla som bara hänger över er? Ni kan inte uttala vad den vill dig, eller vad den egentligen innebär du bara känner dig lite nedstämd och tung på något sätt. Fast du egentligen inte har någon anledning till det. Snarare tvärt om. Allting borde vara leenden, guld och gröna skogar. Och röda tomtar. Men någonstans känns det som om någonting saknas. Du är inte så glad som du "borde" men kan inte sätta fingret på varför. Precis så känner jag just nu. Känner mig oerhört otacksam på något sätt. Allting är bra. Det är verkligen det. Mer än bra på många plan till och med. Men ändå känns det inte så. Inte fullt ut. Känns fult att klaga när jag inte har någon anledning till det. Känns som jag inte får känna så som jag gör då jag inte finner andledningen.
Kanske är det seperationsångest efter julen. Jag ÄLSKAR julen, verkligen. Längtar alltid mycket till den. Men sen kommer den och försvinner lika fort som den äntligen kom. Blir alltid lite ledsen när någonting jag sett fram emot är över. Likadant med semester, när jag kommer hem blir jag alldeles tom. Hem till vardagen. Problemet är att jag i vanliga fall älskar min vardag också. Så varför känns det inte så bra som det borde?!
Dags att ta sig till jobbet. Trevlig fortsättning!
Har ni någon gång haft en sån där känsla som bara hänger över er? Ni kan inte uttala vad den vill dig, eller vad den egentligen innebär du bara känner dig lite nedstämd och tung på något sätt. Fast du egentligen inte har någon anledning till det. Snarare tvärt om. Allting borde vara leenden, guld och gröna skogar. Och röda tomtar. Men någonstans känns det som om någonting saknas. Du är inte så glad som du "borde" men kan inte sätta fingret på varför. Precis så känner jag just nu. Känner mig oerhört otacksam på något sätt. Allting är bra. Det är verkligen det. Mer än bra på många plan till och med. Men ändå känns det inte så. Inte fullt ut. Känns fult att klaga när jag inte har någon anledning till det. Känns som jag inte får känna så som jag gör då jag inte finner andledningen.
Kanske är det seperationsångest efter julen. Jag ÄLSKAR julen, verkligen. Längtar alltid mycket till den. Men sen kommer den och försvinner lika fort som den äntligen kom. Blir alltid lite ledsen när någonting jag sett fram emot är över. Likadant med semester, när jag kommer hem blir jag alldeles tom. Hem till vardagen. Problemet är att jag i vanliga fall älskar min vardag också. Så varför känns det inte så bra som det borde?!
Dags att ta sig till jobbet. Trevlig fortsättning!
Kommentarer
Postat av: Per
Spännade Cecilia!
Jag känner precis likadant idag. Som du säger är det delvis alla uppblåsta julkänslor som förväntar sig mer...... var det allt i år? Sen är det den stress som framkallas av kombinationen äntligen ledig + kolsvart utomhus som gör att du inte i närheten av hinner med allt du trodde på dessa lediga dagar. Och du tror att alla andra hinner med mer, vilket inte heller stämmer.
Om du känner igen dig är mitt enda tips att prioritera nära och kära och tillbringa så mycket tid du kan med dem för att få julvaluta. Riktigt frossa i det!
Trackback
