Spontan, jag?! Kanske inte...

Okej, jag erkänner. Jag är inte känd för att vara spontan. Jag är och har alltid varit en planerare. Med min kalender och mina färgpennor i högsta högg. Jag erkänner. Så är det. Men dock har jag insett att även en planerare som jag kan vara spontan, bara det att vi vet när vi kan vara det. Typ på en tisdagkväll efter klockan 18 men inte för länge för då kommer jag inte kunna sova tillräckligt för att klara av morgondagen. Kanske inte så jättespontant i vissas ögon och öron. Men ta nu ikväll t.ex. Kände starkt att jag inte ville åka hem efter att ha jobbat vid datorn i 10 timmar och bara sätta mig i lägenheten och fortsätta kvällen vid datorn (och kanske skolböckerna om det hade blivit som planerat) utan slängde iväg ett sms till Joyce vid 16-tiden om att gå en promenad senare. Blev ingen promenad. Blev bjuden på fisksoppa istället. Supermysigt och supergott! Blev ungsgratinerade äpplen efteråt med kanel, kardemumma och kesella, mums! Blev en jättetrevlig och mysig tisdagskväll hemma hos Joyce och hennes Philip. Spontant och oplanderat! Det vill säga att jag kan jag med. Det gäller bara för mig att vara spontant när jag vet att jag kan vara det. När det inte står någonting annat i kalendern. Lite som att man blir effektiv när man har mycket att göra går det att bli spontan när man för det mesta är väldigt planerad. Det är väll egentligen ganska logiskt? Precis som det är skönt att vara ledig och inte göra någonting när det egentligen är någonting man borde eller i alla fall kan göra. Den sysslolösa kan inte njuta av sysslolösheten och den fullkomligt spontanta kanske inte heller kan njuta av de spontana infallen. Inte som jag gjorde idag. Jag njöt. Både av sällskapet och spontaniteten och de oplanderade. Gav mig verkligen jättemycket energi. Tack snälla ni!


Skall försöka komma i säng tidigare igen ikväll. God natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0