lyche

Jag är en stark anhängare till positivt tänkande. Inte till överdrift med affiramtioner och grejer. Men tänker man positivt så mår man bättre, och då kan även den tråkigaste uppgiften ändå kännas okej. Oftast i alla fall. Men samtidgt tror jag på att man måste få gräva ner sig och faktiskt må skit ibland också. Dels för att veta hur det känns att må bra, men också för att få ur sig det dåliga. Ibland finns det ett starkt behov att gråta (även om man inte kan sätta fingret på vad det är som är fel egentligen) och då är det okej att gråta. Så fungerar jag och så tycker jag.

Dock hittade jag följande: ”En lycklig man skall alltid frukta, en olycklig man kan alltid hoppas” lyder ett portugisiskt ordspråk som Anders Mathlein använder i sin nya bok Feel bad och må bra – överlevnadshandbok för pessimister, för att belysa påståendet att en pessimist blir glatt överraskad medan en optimist undrar varför det inte blev som man tänkt.

Det är ett sorts uppror emot den slentrianoptimism som förmedlas i många självhjälpsböcker. Men tanken är ändå ganska intressant. Jag håller inte fullt med i den, men den är intressant att tänka i alla fall...


Nu skall jag fixa och ordna lite till såhär ett sista ryck på söndag kväll, sen skall jag försöka lägga mig tidigt. Ny vecka imorgon med full kalender så då krävs det sömn. Jag måste sova mina timmar annars fungerar jag inte som jag vill. Så då är det bara att ha deciplin nog att gå och lägga mig.


God natt.