lyche

Satt på tåget på väg ner till Varberg tidigare ikväll. Tar ganska exakt 40 minuter från Göteborgs central ner till Varbergs station (det var någonting jag fick lära mig när jag bodde där nere, de har ingen central i Varberg, det heter station.. ..precis som det uttalas Appelviken fast det stavas med ett p egentligen.. ..det är sånt man lär sig i Varberg om någon undrar). I alla fall, satt mitt emot två tjejer som satt och pratade med varandra om personerna i sin klass (tror jag att det var i alla fall), tror inte de sa ett enda positivt ord om någon och då pratade de ändå hela tiden, hela vägen ner. Det var fel på någon för att han eller hon var för social, för glad, för lite social, för kär, ja det ena efter det andra. Helt sjukt! Ville bara ställa mig upp och skrika...! Sen kom jag på mig själv. Det är inte säkert att jag är bättre själv. Antaligen inte. Människor i allmänhet snackar otroligt mycket skitsnack. På något sätt att människan i grunden mår bättre om någon annan är sämre. Ganska sorgligt egentligen. Jag skall i alla fall bättra mig. Vill inte vara som tjejerna på tåget. Tror inte det är så illa, eller det vet jag att det inte är. Men tänker man sig inte för kan det ju eskalera. Precis som med dåligt språk. Tillslut hör man inte att man svär. Och tillslut blir man en sådan där gammal bitter tant med bara en massa katter som kompisar. Nej usch.


Nu är det dock dags att sova, sinnesjukt trött om sannigen skall fram. God natt.