Ny definition av nystart?

Vissa värmer
Rather good than happy?
Vid ett vägskäl, hur vet jag att jag väljer rätt stig?
Jaja, vad som har påverkat mig i stort sätt hela veckan är en väldigt konstig känsla. Till och från mått ganska dåligt faktiskt. Jag vet inte rikigt hur jag skall kunna formulera den så att den ger rättvisa i skrift. Vet inte ens om jag vet exakt vad det är jag känner själv. Men det hela grundar sig nog i någon sorts osäkerhet. Inte det att jag är osäker på det jag gör och vill just nu. Vilket jag i för sig är ibland men vem är inte det? Utan snarare att det finns så många andra saker jag också vill göra just nu eller de kommande åren. Hur skall jag hinna med dem? Och hur skall jag välja? Vilken väg skall mitt liv ta? En av mina största rädslor i livet, förutom att dö ensam och bortglömd bland alla mina katter, så är det att jag skall titta tillbaka på mitt liv och ångra den väg jag valt. Visst inser jag att jag inte kommer vara nöjd med alla min val här i livet. Det är jag redan inte. Jag inser att jag kommer gå vissa omvägar och ibland känna mig helt vilse på vägen till målet. Men tänk om jag ångrar mitt mål, tänk om jag ångrar att jag ens började gå åt det här hållet?
Känns som jag står vid ett stort vägskäl just nu, och om jag skall vara helt ärlig vet jag inte vilken väg jag skall välja. De båda har för- och nackdelar. De båda känns lockande men samtidigt skrämmande. Jag trodde jag hade valt. Men insåg precis att jag har börjat gå men kan fortfarande gå av stigen och hitta till den andra vägen. Vad skall jag göra? Det är lite så den här känslan har påverkat mig den senaste veckan. Fram och tillbaka. Fram igen. Åt höger. Åt vänster. Slalom sinsemellan. Gränsling? Jag vill bara skrika!

Det finns så mycket jag vill göra. Har en grym idé som bara ligger och puttar på mig inombords. Den vill ut. Men frågan är om den är mogen att komma ut ännu? Är jag mogen för att verkställa den idag? Ut till andras beskådan och yttre påverkan. Måste kanske veta vad jag själv vill först. Höger eller vänster? Tick, tack.. ..tiden går! Så mycket jag vill göra men så lite tid. Sedan påverkar ju ens val inte bara sig själv numera, det gör det kanske aldrig? Men ändå, det man som individ väljer lämnar ett spår och påverkar de runt omkring dig. den väg du tar bilar en stig någon annan kan välja att följa eller hoppa av. Häftigt, ja visst! Men samtidigt så otroligt läskigt...!
En trollslända lever bara en dag, god natt.
Lista över listor
Jag gillar listor. Jag är en list-person. Kan jag inte skriva mina listor och bocka av och stryka över så känns det inte riktigt bra. Men samtidigt handlar det just nu mycket om någonting som inte riktigt går att skriva listor över, känns lite läskigt men ändå bra då det är någonting jag brinner för - fast jag hade föredragit igall det gick att lista (heter det så?). Jag "listar" det mesta. Mest för att det är ett sätt att få en överblick över det jag skall göra. Men också för att kunna känna den där sköna känslan över att det är färdigt och klart. Ni vet när man får stryka uppgiften på listan. Nöjd.
Vissa kan tycka det är väldigt "osexigt" med listor. Men inte jag. Jag behöver mina listor. Listor och kalender. Då fungera saker och ting bra. Listor, kalender och post-it-lappar. Bra saker helt enkelt ! Jag har en speciell list-teknik. Jag målar små boxar efter det jag skall göra. Detta då jag insåg att man ibland inte hinner göra klart en punkt på listan. Och då känns det inget bra när man inte får stryka den. Så då började jag med "box-systemet". Det fungerar nämligen så smart att när man påbörjat en uppgift så får man dra ett streck [\] och sen när man gjort klart drar man streck nummer två [/] vilket blir ett kryss [X]. Fiffiga grejer det här! ;) Vill man känna en ännu mer definitiv känsla (kan behövas vid riktigt krävande eller jobbiga punkter) kan man även strycka över uppgiften. Och när hela post-it-lappens uppgifter är avklarade får man skrynkla ihop lappen och slänga den. Klart helt enkelt! Finito!
Dessa lappar är gamla, nu är de med andra ord "boxade" och slängda sedan länge. Det var dem jag skrev när jag var uppe i Stockholm en "ledig" helg och sen behövde samla mina tankar på vad jag skulle ta tag i när jag kom hem. Tog ett tag att bli av med dem. Men nu är de borta. Sedan länge. Och många nya post-its sedan dess. Just nu har jag blåa på jobbet och gröna hemma. Bra med variation! :)
Nu skall jag försöka lämna datorn för ikväll, en till kopp te (den tredje ikväll) och lite skitTV innan sovdags. För övrigt, ha koll på Borås Tidning imorgon, kommer troligen skriva om Entreprenörsjakten (blev intervjuad idag..!).
Nu kan jag stryka blogga från listan. Njae, det står inte ens med. God natt.
Fyrsiffriga koder
1) Portkod till nya kontoret
2) Dörrkoden till EH i Varberg
3) Kod till kassaskåpet
4) Dörrkod till EH i Kungsmässan
5) PIN-kod till mobilen
6) VISA-kort-koden
7) Dörrkoden till EH på Vasagatan
8) Portkoden till Pita
9) PIN-kod till mobilt bredband
10) Min portkod - lägenhen
11) Mammas VISA-kort-kod
12) Gamla VISA-kort-koden
13) Fd. gamla VISA-kort-koden
14) Gamla PIN-koden
Var nu ett tag sedan men en morgon när jag vaknade och skulle starta mobilen så kom jag inte på min PIN-kod(till historien hör att jag inte stänger av mobilen särskilt ofta och således inte använder PIN-koden dagligen). Jag har haft samma kod i flera år men hur jag än försökte minnas så kunde jag inte komma på den. Så sjukt irreterande och inte minst läskigt! Vet att jag ändå lite kände mig fram till en kod som kändes rätt, men när jag provat två gånger vågade jag inte testa en tredje gång (skulle jag ha fel även då skulle ju PUK-koden behövas och den hade jag inte heller någon som helst aning om). Då kom jag på det, jag hade samma PIN-kod som min mamma hade haft några år tidigare. Jag ringde henne, från hemtelefonen, och frågade. Men när hon sa sin kod kändes det ändå inte rätt. Konstigt tänkte jag. Om det vore rätt så borde det ju kännas som polätten ramlade ner, som "ja, just de ja!", men den känslan kom inte. Jag funderade ett tag. Kom inte på något bättre än att testa. Och visst var det rätt! In i mobilen kom jag. Snacka om att man är beroende utav alla sina fyrsiffriga koder. Tänk om man tappade dem allihoppa på en och samma gång. Skulle ju bli kaos!
Haft finbesök på lunch ida, mormor och morfar, världens bästa mormor och morfar. Så otroligt glad för att jag har dem och står så nära dem.
Nu måste jag fortsätta plugga. Helgstudent, ja visst!
----
Kom på två stycken till:
15) PIN-kod till biblioteket
16) Inloggningskod till BoPlats
Ett "tack" kostar ingenting
Först och främst är jag så otroligt tacksam för mina underbara föräldrar. Det är ingenting jag vill sticka under stolen med. Jag älskar mina föräldrar väldigt mycket. Inte bara som förälrar utan även som vänner. Ni får tycka det låter hur konstigt eller töntigt (om nu någon gör det längre) ni vill men så är faktum.
Har sedan jag flyttat in här, nu drygt en månad sedan, inte haft någon taklampa varken i hallen eller i köket. Tyckte inte det var något stort problem till en början. Men så kom hösten och så kom mörkret. När man slutar jobbet klockan 18 så är det ganska mörkt när man väl är hemma och skall ställa sig och laga middag. Ett litet problem skulle man helt enkelt kunna säga. Köpa en lampa låter som en bra lösning. Men så lätt var det inte förstår ni. Bor nämligen i en gammal lägenhet med konstiga takstukaturer och krokar. De lamporna som finns på Ikea och liknande går inte att hänga upp. Men idag fick jag hjälp. Mamma mötte upp mig i stan och pappa kom och hämtade oss med bilen. Sedan körde vi till en lampaffär ute i Sisjön, som mamma hade tittat ut i förväg. Där inhandlades två stycken lampor (som hade någon speciell krok-upphängar-funktion)! Sedan körde vi, efter ett kort besök på Jula, hem till lägenheten. Två pizzor senare och ca. 10 minuters jobb så var problemet helt löst! Och snyggt blev det också! Tack mamma och pappa, det var en superbra inflyttningspresent!
Och angående min rubrik så må det låta som en klyscha men det är så väldigt enkelt att göra någon väldigt glad genom ett "tack". Ikväll var första gången sedan jag flyttade in som det blev pizza till middag. Första gången som jag beställde hämtpizza från pizzerian här nere på hörnet. Och den var toppengod! Verkligen grymt god! Inte sådär flottigt med bara en massa ost som det kan vara, och tunn var den också, och starksåsen också god. Så efter att ha fått skjuts ner till Netto för att inhandla lite mat för kommande dagar (var väldigt tomt i kylen måste tilläggas) så fick jag ett infall när jag gick förbi pizzerian. Jag öppnade dörren, gick in och tackade för den goda pizzan. Sa som det var att jag var väldigt nöjd och att pizzorna var jättegoda! Det kändes så himla bra att bara säga det. Såg på dem att de blev glada och de tackade snällt. Men jag vet själv, jobbar man i servicebranschen får man dessvärre nästan bara höra när någonting inte är bra. När någon tackar för bra service, mat eller kaffe blir man väldigt glad. Så tänk på det nästa gång ni är nöjda med någonting, säg tack, säg att det var bra! Det kostar ingenting och glad blir man, faktiskt!
Nu är det i alla fall dags för mig att borsta tänderna och försöka komma i säng. Ny dag imorgon. Ny arbetsdag imorgon i vårt grymma nya kontor på Viktoriagatan i Göteborg :) Sen AW efter det, jag älskar fredagar!
Good night.